Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. En natt i maj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 211
... Och hur många eftermiddagar, då solnedgången
brann röd på himmelen och noremberstormen slet i träd-
kronorna, ha vi icke vandrat här tillsammans. Eller också
kring murarne för att betrakta det fiendtliga lägret. Ja, det
var en lycklig tid, Gretchen! Och hela vintern och våren
räckte den lyckan. Mins du den marsafton, då du såg vild-
gässen sträcka mot norden och längtade, att vi voro två af
dem och kunde flyga bort som de? Men här fingo vi stanna.
Och så kom i början af april den gamle fältmarskalken
Tilly med sina trupper hit, och kort därefter, den fjortonde
tror jag det var, öppnade Pappenheim sina löpgrafvar och
började beskjuta staden. Och sedan har det varit ett dun-
der och ett brak, en oro och en brådska hela tiden. Och
hade jag icke dig, Gretchen, skulle jag med det lugnaste
jämnmod finna mig i allt detta. Men nu bäfvar jag, så
tapper stridsman jag än är, för hvad som kan hända. Ty
du, Gretchen, är min glädje och mitt lif. Och skulle ett hår
krökas på ditt blonda hufvud, vet jag intet, som återstår
mig mer.
— Allt går nog bra, min vän, hviskade Gretchen, fast-
än hon själf var full af oro.
— Jag vill hoppas det, mumlade Hjelm .. . Men nu
måste vi skynda till ditt hem. Man behöfver mig på bat-
teriet.
Då de togo afsked vid porten till vapensmedens bo-
ning, kysste Hjelm sin flicka och yttrade:
— Lofva mig en sak, Gretchen! Hvad än må hända,
så stanna kvar här. Gå icke ut! Då kan jag ju ej veta,
hvar du fins. Men om det blir fara af, och ditt hem
hotas, kan du vara förvissad om, att jag skall skynda
till dig.
Han tryckte henne ännu en gång till sitt bröst och
skyndade bort.
Då han kom i närheten af vallen, stannade han plöts-
ligt. Hvad nu! Hvilken underlig tystnad! Hvilken hemsk
stillhet! Var det lugnet före stormen? Skulle det nu ske?
Nå, så låtom oss då segra eller dö!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
