Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. En natt i maj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 212 —
Full af ifver störtade han till sitt batteri. Icke en blixt
syntes. Icke ett skott hördes. Alla kanonerna, både fien-
dens och vallarnes, hade som genom ett trollslag tystnat.
Hvad var det?
— Viktoria! ... Viktoria!. . . tjöt man på vallarne. Se,
fienden flyr. Gustaf Adolf är här. Hjälpen har kommit.
Nu våga de fega hundarne icke någon stormning. Nu kunna
vi så godt gå hem och lägga oss, skreko borgarne om hvar-
andra.
Hjelm sprang fram till general Falkenberg, som stod
lutad mot en kanon med kikaren för ögat.
— Hvad har händt, general? frågade han ifrigt, i det
han strök af sig hatten.
— Jag vet icke riktigt. För en stund sedan upphörde
fienden plötsligt med elden. Men hvarför? Möjligtvis kunna
de där skränfockarne ha rätt, yttrade han och pekade på
de jublande borgarne. Kanske svenskarne äro i antågande
och fienden märkt dem. Jag är nästan böjd för att tro det.
— Men vakt måste naturligtvis hållas ändå på vallarne,
general?
— Naturligtvis. Hela natten. Se till att ingen läm-
nar sin postl Jag beger mig nu på en rond genom staden
och sedan upp till rådhuset, dit jag kallat rådet till öfver-
läggning klockan fyra. Löjtnanten stannar under tiden här
och öfvervakar vakterna!
—- Skall ske, general!
Hjelm satte sig ned på en lavett och såg bortåt Pap-
penheims läger. Det var midnatt. Blixtarne fran kanonerna
lyste icke mera upp trakten, och krutröken, som förut hvirflat
i höga moln, lade sig nu efter marken och svepte in allt i
en ogenomtränglig dimma. Från fienden hördes ej ett knyst.
Allt var tyst och lugnt, en underligt döfvande stillhet. Han
kände ett begär att lägga sig och sofva. Att domna bort
och i sömnen glömma det närvarande för det kommandes
lycka. Vakat hade han gjort i nästan tre nätter. Ofrivil-
ligt slöto sig hans ögon. Men så ryckte han till; blef med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
