Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Domens dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 246 —
han kom från Magdeburg, dess dystrare blefvo bans ögon.
Bröstet böjde och sänkte sig; och fastän ban med all makt
sökte behärska sig, steg likväl en och annan suck därur.
Hållningen var slapp, gången matt, och hufvudet höll han
sänkt mot marken.
Hvad fans nu kvar af den ståtlige, hurtige, Hjelm, hvil-
ken lika gladt huggit in på fienden, som han tömt pokaler-
nas mångfald hos Lisbetb, Kätchen eller Annchen? En
bruten man, för hvilket lifvet förlorat all glans, och som
gick mot döden, hvarthän det bar.
Stjernstråhle sökte uppmuntra honom och stack, gno-
lande en visa, sin arm under hans. Men Hjelm löste sakta
sin arm från vännens och gick åt sidan. Stjernstråhle be-
traktade honom en stund, skakade så på hufvudet och gick
bort till de andra.
Snart hade man uppnått flodstranden. En båt hitta-
des lätt. Man steg uti. Borgarne först — naturligtvis !
Men då de öfriga skulle gå ombord, vände sig Hjelm mot
dem och sträckte fram handen.
— Farväl! yttrade han med vek stämma.
Benranglet, kapten Lars och Stjernstråhle blickade
förvånade på honom.
- Farväl! mumlade han ännu en gång.
_ Skall du då icke följa med oss? frågade Stjern-
etråhle.
— Farväl! Jag återvänder till Magdeburg, hviskade
Hjelm och tryckte kamratens hand.
— Du vill då återse Gretchen?
— Ja, svarade han lågt,
_ Det gör du rätt i, brummade kapten Lars. Du var
för hård mot henne.
_ Jag var det, mumlade Hjelm. Men nu vill jag
återfinna henne och taga henne med mig. ..
—- Nå, komma ni då aldrig i väg? hördes en borgares
gnällande stämma.
— Håll din trut! Taeka din Gud, att du får fara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
