Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. »Allt är fåfänglighet»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
302 —
att åter draga mig till sig. Och det förbjuder mig min
stolthet.
... Under det jag tänkte på mitt hem och mina för-
äldrar, kom jag att kasta en blick nedåt på mina kläder.
Jag häpnade. Tröjan och benkläderna voro öfverhöljda af
blod, hvari dam fastnat. Dessutom voro de delvis sönder-
rifna, i följd af den andres förtviflade grepp, då han sökte
värja sig från huggen. Och ännu var jag alltför mycket
upprörd för att kunna visa mig för mina föräldrar.
... Så kom jag till stranden af en flod. Då band jag
hästen vid ett träd, kastade af mig kläderna och hoppade i.
Det var i slutet af sommaren och vattnet var täm-
ligen kyligt. Det kändes skönt att fa omslutas af de svala
böljorna. Mina upprörda känslor lade sig och min tanke
blef åter klar.
Länge lät jag mig drifvas af strömmen. Jag låg
på rygg och såg mot det dunkelbla himlahvalfvet, där
purpurröda och gyllene strimmor glänste. Det var som
om jag skådat upp i oändligheten. Jag låg som i dvala,
medan min blick fängslades af de bleka stjärnor, som bör-
jade lysa. Hur fjärran föreföll mig icke i det ögonblicket
min sorg och min kärlek! Hur liten, hur fattig hela jor-
den, hur små och ömkliga mänskorna! Det var första gången,
som en glimt om evigheten drog genom min hjärna.
. . . Jag vaknade upp ur mina drömmar vid det att jag
frös. Då simmade jag åter mot land, tog på mig mina
kläder, spände värjan om lifvet och red i sakta traf mot
hemmet.
Då jag kom fram, var det natt och mina föräldrar
hade gått till hvila. Och jag var glad däröfver. Ty jag
hade ogärna velat träffa dem på kvällen, sådan jag såg ut
och innan jag fullt hunnit öfvertänka min ställning.
... Jag väckte en tjänare, som jag vill minnas blef
mycket förvånad öfver min oväntade ankomst och väl
skulle blifvit det ännu mer, om han kunnat urskilja mm
blodiga drägt och mina förstörda anletsdrag.
... Så kom jag upp på mitt rum och gick genast och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
