- Project Runeberg -  Gula brigadens hjältar. Roman från Sveriges storhetstid /
374

(1899) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Flykten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

374 -
— Ja, ser du, mitt barn, det är också det klokaste
du kan göra. Ty en sådan där landsvägsriddare är då
ingenting att hålla sig vid. Nej, jag vet något mycket
bättre för dig.
Och nu började den gamla kråkan utgjuta sig i be-
röm öfver en viss person i staden, som på långt håll var
släkt till henne och således äEven till mig.
— Hvad var det för en? afbröt Hjelm syster Cecilia.
— Åh, det var en ung man, anställd i min fars han-
delshus och som funnit nåd inför min fasters grågröna
ögon. En sådan där krypande, tillgjord, inbilsk, hjärtlös
människa, som man ibland påträffar bland unga handels-
män.
— Jo, jag känner till typen. Och jag har alltid för-
aktat den, svarade Hjelm.
— Och det är icke nog med att han var krypande,
feg som en hund mot de rika, han var på samma gång
ytterligt öfvermodig och hård mot alla fattiga. Och därtill
så blixtrande dum, att han icke märkte sin egen dumhet.
Och med honom ville min tant att jag skulle gifta mig.
O, bevara migl madonna och Sankta Cecilia 1
Syster Cecilia talade häftigt. En mörk rodnad hade
stigit upp på hennes fina kinder och ögonen blixtrade af
harm öfver att en sådan någonsin kunnat tänka på henne.
— Se så, lugna dig! Icke skall du förarga dig öfver
en sådan dräng. Jag skrattar åt dem, log Hjelm.
— Ja, det är då det enda, man kan göra med de löj-
liga ftbäkena. . . Nå, om denne narr började nu min faster
att tala. Ah, det var en så hygglig ung man, så fin, så
städad och så stadgad! Och så ekonomisk sedan! Han
gaf inte ut ett öre onödigt. (Nej icke ens för att hjälpa,
tänkte jag.) Och aldrig skulle det falla honom in att stämma
möte med en flicka på en skogsstig. (Nej, för ingen ville
ha honom). .. Och han var så bra och så utmärkt och så
skön, och jag vet icke allt hvad gumman pratade.
Hon höll på i ett par timmars tid att tala om sin ut-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:29:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hngulabrig/0382.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free