- Project Runeberg -  Gula brigadens hjältar. Roman från Sveriges storhetstid /
402

(1899) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. Trosskärran

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 402 —
Clärchen knappte upp tröjan och lintyget och gaf honom
bröstet.
— Och dig tro de vara en griskulting! Fy, kapten
Lars.
Flickan var riktigt ond och rynkade näsan åt den
gode kaptenen, medan Bemänglet, Stjernstråhle och Hjelm
skrattade af full hals.
Kapten Lars’ fadershjärta slog honom.
— Menade ingenting illa, skön Clärchen, brummade
han. Lille Hezekiel blir nog en bra soldat med tiden.
— Han ska bli Brigadens son! skrek Benranglet.
— Han ska bli Brigadens son! ropade Stjernstråhle
och Hjelm.
Och äfven kapten Lars instämde.
Och så smuttades på bägarne, och man satt en stund
tyst och rökte, medan man i beundran betraktade detta
soldatfrö, hvilket nu som bäst höll på att suga must och
kraft ur sin moders bröst.
- Han har ju intet intelligent uttryck i sina drag.
Hans ansikte ser ju ut som ett skrynkligt äpple och nå-
gon förnuftig blick kan jag då icke upptäcka i de där
ögonen, menade Stjernstråhle.
Men då fattade Clärchen åter eld, lade ned barnet på
täcket och vände sig mot Stjernstråhle.
— Äro ni blixt förbaskade i denna dag? länka ni
allesamman förarga mig. Då ska det bli slut med vinet
och ölet och den goda maten, och ni få söka en annan, som
håller reda på er.. . Intet intelligent uttryck! Pfuil Han är
ovanligt förståndig för sin ålder. Han kan både skratta
och le, och vet mycket väl hvad han vill. Och stark är
han! När han med sina små fingrar griper tag i mig,
känns det riktigt. Och han kan redan säga »mamma»
och mycket mera.
— Men inte kan jag förstå, att det där gurglandet ska
betyda »mamma».
— Nej, för löjtnanten är en idiot. Nu vet han det.
Och hade han varit lika förståndig som min Hezekiel, då

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:29:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hngulabrig/0410.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free