Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22. Den fattige skrifvaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 546 —
är allt bra kort, det här brefvet. Och litet kärft också, tänkte
han.
Och han grep åter pennan och tillfogade några hjärtliga
rader,|
Så slängde han i en fart af sig kläderna och kröp i
bädden.
Pannan kändes brännande het. Han tyckte han hade
feber. Af och an kastade han sig på bädden. Omöjligt
att sofval
— Så där jai Skall jag bli sjuk nu också! Jo, det vore
trefligt.
Och han kände ångesten stiga inom sig. Icke för
sjukdomens skull, men emedan han möjligtvis kunde bli
urståndsatt att infinna sig på mötesplatsen och slåss.
Hvad skulle kamraterna säga? Och hvad skulle kap-
tenen och hans långe, magre sekundant, som yrkat på upp-
skjutande af duellen, tänka? Sakrament! Han fick icke bli
sjuk. Han måste vara. frisk och stark till hvad pris som
hälst. För att rädda sin ära.
Bara han kunde sofva. Sofva .. . sofva . . . sofval hväste
han, medan han knöt händerna i ursinne.
, — Fy fanen, att man skall ha så dåliga nerver! Att
man icke skall kunna kommendera dem! Och vara så be-
roende af sina tankar och känslor. Men det är ju
hvarje diktare. Och alltså äfven jag.
.. . Kaptenen han sofver väl som en mätt gris. Han
är ingen diktare han. Han har inga nerver. Lycklig han!
Hans fantasi var ytterligt uppjagad. Gamla minnen
från barndomen, från studentlifvet, glömda kärleksäfven-
tyr, lustiga infall, tankar och synpunkter, som han för
länge sedan förgätit, hvirflade i brusande fart genom
hans hjärna. Uppslag till glänsande dikter och berättelser
föllo honom in. Han glömde duellen, glömde tid och allt,
hans ande sväfvade bort och lefde i en skimrande fantasi-
värld. Hvad han drömde, såg han så tydligt framför sig,
att han tyckte sig kunna taga därpå. Han kände solen
bränna sin hjässa. Han kände doften af skog och hörde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
