Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22. Den fattige skrifvaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 555 —
I detsamma fick han syn på kaptenens dolk, hvilken
denne ännu höll hårdt omfattad med sina stelnade fingrar.
— Den där. behöfver du icke längre. Den tar jag som
god pris. Egentligen skulle väl Niklas ha den; men han
har ju en förut och jag ingen, mumlade han, i det han
löste den dödes fingrar och tog dolken.
— Nå, men liket då? frågade Niklas.
— Bah! sade Benranglet. Det får ligga kvar. Stads-
vakten tar nog hand om det.. . Men nu, raskt till fru-
kostbordet. Jag är hungrig som en svulten varg.
Till samma vinstuga, som varit vittne till gårdagens
äfventyr, styrdes stegen. Flere studenter som träffades, slöto
sig till dem, tryckte Niklas händer och gratulerade honom
larmande. Det hela artade sig till ett triumftåg. Och då
man kommit i närheten af vinstugan, gick skaran upp till
en tjugu man.
Niklas skrifvare var morgonens hjälte. Rundt kring
honom bänkade sig de öfriga och drucko larmande hans
skål under rungande hurrarop.
Men Niklas kände sig något förlägen. Ty han visste
med sig, att han i själfva verket hade föga ära af den
lyckliga utgången. Det var den rostiga parerplåtens skifva,
som räddat hans lif. Och att köra dolken i en motstån-
dares hufvud, då detta befinner sig alldeles under ens haka,
var ju ingen konst. Det var som att slakta ett svin. Och
det är ju föga ärofullt.
Men denna sin hemlighet, som blott Wolf och Franz
visste, aktade han sig visligen att omtala. Ty den skulle
i icke så liten mån förringat glorian, som nu strålade kring
hans panna. Och efter några glas vin, då hans nerver
något lugnat sig, kände han sig glad och belåten med att
han befriat staden från en af de värsta slagskämpar och
yrkesduellanter. Och han var öfvertygad om att han med
kapitain von Teuffelsteins död räddat många människolif,
som dennes blodtörstiga värja annars skulle ha uräft.
— Mera vin, tavernarel skreko studenterna. Och skinka
och ägg och korf och Sauerkraut och allt det bästa ditt hus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
