Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22. Den fattige skrifvaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 556 —
förmår! Här skall supas! Här skall ätas! Och betalnin-
gen skjuta vi samman utom Niklas, som är hedersgästen.
Eller hur, kamrater?
- Jo visst! Bravo! Hej! Hurra-h! tjöt hela laget
under fruktansvärdt skrän.
Och maträtter och vin i väldiga massor kommo fram.
Snart var hela bordet belamradt med ett virrvarr af bu-
teljer, bägare, tallrikar, rätter, och en glänsande fest tog
sin början.
Hvarenda student och officer, som inträdde i vinstugan,
inbjöds att slå sig ned vid bordet, sedan han först afläm-
nat sin skärf. Bord flyttades till bord, och inom kort var
hela salen fylld af ett enda stojande, skrålande, drickande,
pratande, sjungande, rökande, hurrande lag, i hvars midt
Benranglet med det magra ansiktet lagdt i skrattande ryn-
kor höjde sig likt ett kyrktorn öfver kåkarnes skorstenar.
Då festen pågått ett par timmar, inträdde ett par, som
väckte den lifligaste uppmärksamhet. Det var den döde
kaptenens fänrik med Zuleima.
Fänriken hade vaknat på morgonen med bondånger
och ängslan. Han betraktade det vackra, mörklockiga huf-
vudet med de slutna ögonen och den leende, halföppna
munnen, som hvilade på kudden vid hans sida. Han kände
ett doft hat stiga upp inom sig till ägarinnan af detsamma.
Det var ju hon, som narrat honom, som förfört honom.
Nu var han ohjälpligt förlorad, med säkerhet degraderad,
kanske struken ur rullorna, ja, sannolikt äfven hängd.
Det var icke småsaker han hade gjort föregående kväll.
Först taga ifrån kaptenen hans älskarinna, hans ögonsten,
hans dyrbaraste juvel, om hvilken han var rädd som en
svartsjuk turk om sitt harem ! Och sedan stöta honom för
bröstet och stänga in honom likt ett oskäligt djur i en
mörk källare! Var detta reson, var detta förnuft? Ja, sä-
kerligen komme hans unga kropp att innan aftonen dingla
i galgen. Och detta för en kvinnas, för en slinkas sku
Fy fanen, det var ruskigt!
Fänriken väckte Zuleima med en tämligen omild knuff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
