Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 29. En skogspromenad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 774 —
till gynnare biskopen af Prag och det var just denne, som
föranstaltade äktenskapet mellan Wallenstein och den gamla
rika adelsdamen i Mähren, hvilken sedan testamenterade
honom hela sin ofantliga förmögenhet. Det var först nu
som han ingick pä krigarbanan, dit hans kallelse redan
länge dragit honom. Med utmärkelse deltog han i det un-
gerska kriget och när Ferdinand af Steiermark, i hvilken
Wallensteins säkra blick redan upptäckt den blifvande kej-
saren, råkade i krig med venezianerna, skyndade han ho-
nom till hjälp med en liten styrka, som han själf uppsatt
och underhöll. Därigenom tillvann han sig dennes tack-
samhet och nu var vägen bruten till äreställen och makt.
— Nåja, han var ju rik, och då var det väl en lätt
sak för honom att uppsätta och underhålla en trupp, me-
nade grefvinnan.
— Pik var han visserligen redan, men därför ingen
slösare. Eller rättare sagdt: han var både en slösare och
en gnidare.
— Huru?
— Jo, pänningen spelar för denne underlige man ingen
roll annat än som medel till makt. Därför lefde han ej på
den tiden som nu i prakt och omgifven af ett talrikt hof
på sina slott utan tvärt om som den strängaste hushållare.
Han sparade och sparade och när han tyckte sig ha fått
ihop en tillräckligt stor summa reste han in till hofvet i
Wien. Där uppträdde han på ett ytterst lysande sätt. Med
slösande hand strödde han guld omkring sig för att vinna
anhängare och förde stat som en furste. Men när kassa-
skrinet blef tomt, vände han åter till sina gods för att
skrapa ihop pangar till ett nytt hofbesök.
. . . Det var vid denna tid som upproret utbröt här i
landet och det stora kriget började. Som jag förut omtalat
för fru grefvinnan, ställde sig Wallenstein på hofvets sida
mot sina egna landsmän i deras frihetskamp. När Böhmens
och Mährens öfriga ädlingar med sina regementen slöto sig
kring den nationella fanan, begaf sig Wallenstein till Wien
och bjöd regementes kassa som present åt kejsar Ferdinand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
