Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 31. »Så träffar jag er ändtligen, monsieur!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 831 —
nat svenska lägret, han lyckats öfverrumpla och eröfra den
väntade proviantforan, sedan hälften af dess betäckning stupat
och hälften flytt.
— Nå, hvarför begaf du dig icke genast tillbaka? frå-
gade konungen. >
— Jag gjorde så, ers majestät. Men i ett trångt pass
blefvo tyvärr jag och mina män i vår tur öfverrumplade af
en bayersk bondhop, uppgående till mer än tusen män. Inom
ett ögonblick voro öfver hälften af mina ryttare nedskjutna.
Vi öfriga försvarade oss som lejon, men öfvermakten var
för stor. Trots all tapperhet föll man efter man. Vi voro
fullständigt omringade. Omöjligt att slå sig igenom. Och
snart återstodo endast Hjelm, jag och två andra, som så-
rade slogos för lifvet. Till slut blefvo vi afväpnade och
tillfångatagna. Bönderna hade återeröfrat sin fora och vi
bortsläpades åt motsatt håll, dit vi färdats.
— Men denna olycka berodde då sannerligen på ditt
eget fel. Jag hade verkligen icke trott dig vara så oför-
siktig.
— Hur så, ers majestät? yttrade Benranglet förvånad.
— Anledningen till nederlaget var väl, att du icke sändt
ut patruller.
— Jo, ers majestät, det hade jag naturligtvis gjort.
— Nå, men då — Potz Tausend! — hur kunde bön-
derna öfverraska dig? Voro dina patruller blinda och döfva.
— Kvällen var mycket skum, trakten ytterst otillgänglig,
endast klippblock och snår, och de bayerska, allesamman
vana jägare, äro utomordentligt skickliga att dölja sig för
att smyga sig på ett villebråd eller en fiende. För visso
borde patrullerna ha kunnat se upp bättre och det berodde
på deras fel, att jag ej i tid blef varnad och kunde rädda
min skara och proviantforan; men de män, som då brusto
i uppmärksamhet, äro nu döda och ha med lifvet fått plikta
för sitt fel. Ers majestät må förlåta dem.
— Jag vill så göra, detta så mycket mer som deras
brott var fullkomligt oafsiktligt. Människan är ett bräckligt
ting och hvar och en kunna vi fela.. . Men berätta nu vi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
