Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 31. »Så träffar jag er ändtligen, monsieur!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 846 —
hade gift sig med sin älskare, men jag hade svurit att jag
skulle äga henne och därför försökte jag ännu en gång.
Mannen var borta i kriget. Vi stego in — ett par kam-
rater och jag — en afton i huset, där hon bodde tillsam-
mans med en gammal tjänarinna och en halfvusen pojke,
och efter litet skrik och böner togo vi henne med oss.
Men dessförinnan — kan ni tänka er hvad hon tog sig till?
— Nej, hvad då? frågade den svenske officeren.
— Så fort hon fick se oss, grep hon en köksknif och
försökte försvara sig med. Ha, ha, ha! . . . Den lilla un-
gen var modig och käck, men det endast stegrade min
passion. Ty hon var ganska läcker, ska jag säga . . .
— Skurki mumlade Bemänglet mellan sammanbitna
tänder.
. . . Nå, vi afväpnade henne naturligtvis, fingo henne
i vagnen trots hennes förtviflade motstånd och körde bort.
Mot aftonen anlände vi till en liten jägarhydda, som till-
hörde mig och där slogo vi oss ned för natten. Hon pla-
cerades i det inre rummet, hvarifrån ingen utgång hvarken
genom dörr eller fönster fanns, och satte oss i det yttre
som vakt. Stackars liten, hon ville hvarken äta eller
dricka. Nå, du blir väl spakare, då vi kommit till mitt
slott, tänkte jag och lämnade henne i fred, sedan jag gif-
vit henne några filtar till skydd mot nattkylan. Vi voro
alldeles lugna för att hon icke skulle kunna rymma. Det
var ju omöjligt. Men döm då om vår förvåning, när vi
morgonen därpå inträdde i rummet för att väcka henne.
Flickan var borta ...
-—- Huru! Borta! Men ni sade ju att det ej fanns nå-
gon utgång? utbrast den svenske officeren.
... Det gjorde det ej heller. Men den lilla satungen hade
själf skaffat sig en och kommit Undan.
— På hvad sätt?
— Jo, med otrolig möda och arbete hade hon under
natten lyckats lossa en af stenarne i grundmuren. Med till-
hjälp af en hvass sten, som vi sedan hittade hade hon gräft
undan jorden under stenen, så att hon kunnat vrida på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
