Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rar, och så till sist drogs näfven tillbaka. Då tänkte
skinnarn:
»Ettdera är detta en vaken maresyn eller ock troligast
en ii}’ djäfvul, som skall hit och innästla sig.»
Mycket vidare behöfde han icke grunda.
Lågan hade nått sin höjd, och ett skorstensdrag slog
ned hennes spets mot vrån, där eldtångskarlon kunde
dväljas.
När elden åter höjde sig, följde något grått till väders,
och två eldblixtar, skimrande i tusen färger, drogo
strimmor vid spjällets svarta gap.
XII.
»SVARTE-MICKEL».
J^en söndagsmorgonen satt torparn vid fönstret, ihärdig
som spindeln i sitt nät, och spanade ned åt
storgrannen efter den fångst, som borde nalkas till gårds.
Mycket riktigt kommo Mates och hans hustru
helg-dagsklädda uppför backen. Den förre, nedböjd, grå och
åldrad, till största häpnad för torparn, inträdde med ett
papper i handen. Hans hustru, sig alltid lik, bar en
linning.
Med skygg uppsyn hälsade Mates gudsfriden, och
torparn, ögnande honom förvånad, gaf svar på hälsningen.
Han satt nu vid spiseln med sin hustru, som närde sitt
veckogamla söndagsbarn från fylligt bröst.
Hon, torparhustrun, den fallna, den förkastade, kände
huru bondhustruns gråa blick fäste sig afvog vid hennes
snygga linne och fylliga barm. Hon såg ej upp för att
möta de dömmande ögonkasten eller för att med egen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
