- Project Runeberg -  Den stora vreden / Första delen /
143

(1906) [MARC] Author: Olof Högberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Och detta blott af blinder tro på denne strykern?»
>Hm, ja han är icke känd för att tala i fåfänglig måtto,
ärevyrdig broder.»

»Nå hvem är han då, utbölingsgubben där, som går
här i landet och profeterar?»

»Mer än en gång betänkte sig ämbetet att utrannsaka,
hvars andas barn han är, men måste låta vara. Han som
rör vid gubben är fågelfri för allting ondt.»

Öfverherden ref sig bakom örat och sade helt otåligt:
»Jag förstår mig icke på den andan, som grasserar i
dessa nordanlanden. Här känner jag mig bortom allt hvad
redlighet och ära heter. En främling blir jag här i all
min tid, bland mitt eget prästerskap, och för att icke få
mig hela stiftet på min arma hals nödgas jag gå med
och bära åsnehufvudet för ting, som annanstädes skulle
räknas en till skam och ringa vett. Hvad voro mina
an-tecessorer för folk, måtro, som kunde härda ut med slikt
och lämna efter sig ett stift med desse äfventyrligheter?
Jag förstår ej eder hednafabel om denne jäktarande och
hans gussöner och desso like ting.»

»Vi förstå dem icke själfva, men måste dock i enfald
tro, ty den, som därpå tviflar, han är visserligen ej på
rätter väg. En gammal vrede trycker landet; vi våga tro,
att det är lämnadt djäfvulen till spillo. Men när sådant
å färde är, kan det endast tum för tum lösryckas ur hans
arga klor, men blott i kristligt tålamod, i vaksamhet och
bön, min ärevyrdig broder!»

Öfverherden satt en stund i tankar med händerna
knäppta öfver sin kaftan och tog åter till orda:

»Gamla vreden, säger broder! Om henne spörjes
mycket tal. Två käringar kunna icke mötas utan disputats

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:31:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hogbvred/1/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free