Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Du förstår väl, att detta är till låns. Ingen skänker
bröd åt rika bagarpojkar. Du får betala mig, då du blir
krigsherre!»
»Men om jag aldrig blir det?»
»Du blir, ehvad du vill eller inte, hör du nu en
gång!»
Mickel, förhäfvad af domiccllans höga tanke om
honom, tackade i glad förhoppning för lånet och ville
inknyta guldet i den tarfliga och slitna rågarfspåsen från
Norge.
»Mina guldslantar i den där? Och i lag med
silfver-specier? Vet du, det blir för lappigt!» tyckte Sara med
uddig min.
Hon tog guldskatten om hand, nedlade den på nytt i
sin tomma sämskpåse, räckte denna hopspänd och sade:
»So, nu är allt i ordning! Men så fordrar jag, att du
skall göra mig till viljes i en sak.»
Mickel tackade för den nya hjälpen, oeh man kunde
läsa i hans uppsyn, att han gärna önskade vara till viljes.
Sara fortsatte något tveksamt:
»Jo, ser du . . . jag vill se huru du är, då du ger dig
ut och har kommit dig i ordning. För den här månaden
får du laga, att du tar dig duktigt.»
»Ja, det skall jag göra!» löfvade Mickel.
»Och så ärom vi dopkamrater, förstås. Och sedan
så . . . ja, du hittar alltid på något ärende till gårds, så
får jag någon stund att tala med dig?»
»Ja, det skall jag göra!» försäkrade den andre villigt.
»Tag mig i hand på det!» manade Sara.
Ett kamratligt handslag växlades.
Sara stod upp och bad gårdsfolket komma in.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
