Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mates, hans hustru och dotter fingo nu för tiden smälta
värre saker än bjudas in i egen gästsal. De inträdde
dolska och mulna.
»Jag har funderat med Mickel här,» började Sara
gam-malförståndigt. »Vill I nu höra det råd, som jag har
tänkt ge er?»
Ja, det var en sak, om en bara finge vara till på
jorden,» tyckte Mates.
Denne insåg för väl, att pojken måste fly, men
befarade, att samma elände skulle möta honom vid
återkomsten.
»Hånej, far!» utbrast den unga rådgifverskan
öfverlägset. »Det kunde allt bli skillnad på person till dess.»
»Ja, tror I, att det kan bli någonting af pojken?»
»Jag tror, att han blir densamme, som ingen vill kasta
i timmerkulan, då han kommer åter. Och nu är
frågan den, om han inte i förstone kan få sig en ordentlig
rustning på vägen?»
»Jo, det förstås! Inte skall han gå från gårds utan
häller. Kläder, två omgångar, skjortor, skor och hvad
han orkar ta’ på ryggen som matsäck, då han går.»
»Det låter höra sig!» fortfor Sara viktigt. »Och så är
I så beskedlig, att han får godt med mat under den tid,
som återstår?»
»Han får väl äta det han orkar, och då går inte mer
i honom. Men huru vet I då så noga, att han törs dröja
kvar så länge?»
»Doktorn har förbjudit dem att röra honom före den
tiden, ser I. Och blir det bara frågan om annat, så tar
han af er kyrkonyckeln.»
»På det viset. Men huru kom sig nu äomicella ut att
vara så här beskedlig och tjänstaktig åt oss?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
