- Project Runeberg -  Den stora vreden / Första delen /
323

(1906) [MARC] Author: Olof Högberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

När nu de vaktande sågo den half nakne, som var
förvillande lik trollkarln, tänkte de inom sig:

»Detta är nu bara den första villosynen. Här gäller
att ingenting ge rået för dess besvär.»

De höllo alltså god min och tand för tunga.

När då trollkarln ej fick ett ord ur dem, gick han ett
stycke längre i sin otidighet och nöp den ene hårdt i
näsan. Då kom karln ändtligen i farten. Fattande
föro-lämparen vid strupen, röt han i vredesmod:

»Åt Blåkulla-helvetet med dig, tig och vet hut, karl!
Annars skämmer du bort’et för oss, hör du!»

»Ja, d’är redan bortskämdt,» anmärkte den andre, grymt
förbittrad, och reste sig från stenen, äfven han.

Det behöfde nu ej längre sättas i fråga, om karln var
verklig eller skenbar, ty han höll ordentligt att taga i.

De störde gåfvo honom så ett kok stryk och satte
honom därpå utan åror i ekan, som sköts ut och började
drifva för vinden, allt under det störtskurar af ovett och
förbannelser flödde från trollkarlen, till dess, hvad
stunden led, både han och ekan voro utom synhåll bakom
närmaste udde.

Grelsmännen hade skådat färden i tacksam erkänsla
mot Herren, som reder den ogudaktige hans lön. Och
så voro de just i beråd att lämna stället. Men året
erbjöd ju blott en midsommarnatt, och då gällde för mer
än en att hålla sig framme.

Ett ensamt kvinnfolk skymtade på stigen, skjutande en
skottkärra, och orolig såg hon ut med sin irrande
uppsyn. Att hon var rotemannen Rike-Mates dotter, rikaste
arftagerskan när och fjärran, var häller ingen konst att
se. Mycket ville således mer hafva. Jungfru Lisa var
känd för en girighet, som endast kunde mäta sig med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:31:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hogbvred/1/0339.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free