Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hennes otroliga enfaid i allting utom att skinna dt sig
gods och egendom, ty däri hade hon ett miirkeligt
väderkorn.
Grelsmännen höllo kort samråd och gömde sig bakom
närmaste snår.
Sa kom jungfru Lisa tillstädes, ljuslätt, blossande röd
och hufvudyr. Men till en början såg hon ju ingenting
grufligt, och med lugnare mod kom hon fram till midten
af stenringen, lät hjärtat bulta ifrån sig och tycktes stå i
något eftersinnande. Så började hon fäkta med armarna
och andelöst rabbla fram en trolldomsvers i slamrande
takter:
En slår draken och mörksens funder;
Han får skatten här inunder.
Och Svarte-Mickel, hokus, pokus,
Han får skatten, filijokus.
Men jag vill också ha’en,
Nu hjälp mig så, du faen,
Har kärran för att dra’en.
Och sedan hade den, som landets drake slår,
En hjärtevän, som skref åt detta får.
Hon miste vän och huld, men du som förstår det här,
Bär hälsning du till hem och syskon kär’!
Så slutade den sällsamma besvärjelsen, och jungfru
Lisa stirrade sig omkring, men såg ännu ingen verkan.
Hon tog så i ett hvarf på nytt och därpå det ena
hvarf-vet efter det andra med stigande ifver och andelöshet.
De lyssnande hade sålunda godt tillfälle att lära sig
trolldomsversen utantill, och rimsnabbe Vänster-Grelsen
hann äfven utgrunda ett rimmadt svar, som till sist kom
ur snåret så hemskt i huttrande ton:
En slår draken och mörksens funder;
Han får skatten här inunder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
