Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så bjudna försoningen tog Emanuel under handräckning
för fridens skull till godo, då han själf ej kunde säga
sig från all förskyllan fri.
»Se så där! I viljen sämjas under vårt tak likväl,
och då blifver det nog allt bättre i hvad som brister,»
tvckte fru Sigrid Sofia i sin hjärtlighet.
Domicellan log, och i munter tonart förklarade hon till
stor förundran för Emanuel, att de hade sammanträffat
en gång förr.
»Det måste väl vara något tillfälle, som jag har glömt,»
menade han.
»Nej, nog minnes herren det tillfället och aldrig går
det häller ur min hågkomst. Det var när Svarte-Petter
kom med antikristernas här för att utkräfva det nya
evangelium ur de lärdes gömmor.»
»Skulle honoratissima ha varit där — midt under alla
deras efterspaningar?»
»Ja, än mer än så hjälpte jag herren fram med den
förvetna visdomsskatten på köpet.»
»Då blir gåtan än mörkare för mig!»
»Jag var också med i den nämnd, som hade att
hjälpa herren vid sökandet. Kan icke det ge någon
ledtråd?»
»Nej, det för mig bara från askan upp i elden. En
dam i nämnden? Och honoratissima, som de alla
spanade efter?»
»Jo, herren minnes väl en viss Johannes Beryllius?»
»Den där ljuslätte och trinde djäknen af Strängnäs
stift!»
»Det var jag i manskläder!»
Och öfver de två svenska gästernas gnabb kom nu en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
