Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fortgick domicellan med märkbar ifver och skarpaste
uppmärksamhet.
»Nej, icke det minsta!» försäkrade Emanuel och
redogjorde för allt, som yttrats om Mickel.
Han förstod alltför väl, hvilken tanke hon gömde bakom
dessa frågor. Gifvet nog hade värdfolket inför
domicellan fritagit sig från all andel i den mörka saken, men
besynnerligt var ju då, att de icke ens vetat af den, när
Mickels olycksöden kommo på tal med Emanuel. De
skuldlöse borde väl snarare ha begagnat tillfället att
vidröra den befängda tillvitelsen, som låg så nära till hands,
för att åtminstone bestå den ett muntert affärdande skämt
öfver de norrländske öfversåtarne, hvilka gifvet buro hela
skulden. Det var sålunda af flere tecken genomskinligt,
att Mäster-Sara oförmärkt spanade i detta mörkers
doldaste gömslen.
Om värd och värdinna yttrade hon sig i öppna
ordalag aldrig annat än tacksamt och erkännande, men sade
sig i själ och hjärta besvärad af denna gästfrihet i
längden.
»Till Sverige ämnar jag mig ined det snaraste och
troligen nu till hösten!» upplyste hon i detta
sammanhang och hörde sig för, om han kunde befordra henne
med en liten reskorg öfver fjällryggen. Han svarade så
beredvilligt:
»Så hjärtans gärna, lionoratissima, om jag får stå till
tjänst, hälst som det blir en klöfjefärd hvarje vecka
landen emellan. Men har I då noga besinnat, hvad öde I
kunde gå till mötes?»
»Hvad skulle de företaga mot mig? Ställa mig till
rätta för min skrift? Gärna för mig må de fram med
den ur deras tjufvagömslen. Jag vill ej i evighet sitta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
