Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jo, det är nog ämnadt åt mig ändå,» försäkrade
Mäster-Sara triumferande.
Hon tog just från skrinets botten ett bref, försegladt
med ett vapensigill, och visade tanten att det bar hennes
namn.
»Det här var då alldeles för kostligt!» jämrade
gumman. »Det där brefvet måste vi genast läsa.»
»Jag vet ej, hvarför andra skola läsa mina bref.»
Hon såg prostinnans ängsliga varningsvink, men
låtsade ej om den.
»Jag tror, att domieellan börjar taga sig mod och
tilltagsenhet på en liten stund?»
»Det är just händelsen det, vördiga biskopinnan!»
»Hör man på häller! Jojomän! Nu skall man få se
på annat! Diadem, halsked, ringar och guld! Kan inte
domicella ta’ på sig det där, så få vi se, huru det passar
till hemväfd klädning?»
»Här finnas ju spetsar, siden och sjalar!» påminde
Mäster-Sara.
Och utan vidare svaromål på tantens flödande hån fick
hon villig hjälp att bringa de långväga gåfvorna upp till
sin vindskammare. Steuchia ropade efter henne:
»Men hör nu, skall inte domieellan vara oss så nådig
att låta oss veta, hvad som står i brefvet häller?»
»Jag skall anhålla att få läsa det själf först!»
Och med en dittills icke sedd knyck på nacken steg
Mäster-Sara upp för trappan. Efter en stund återkom
hon till den samlade familjekretsen, bredde ut de
förskräckliga kråkfötterna på ett bord och sade: »Det står
hvar man öppet att läsa!»
Steuchia kastade sig öfver papperet, började stafva och
fundera, men gaf sig genast:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
