- Project Runeberg -  Den stora vreden / Andra delen /
145

(1906) [MARC] Author: Olof Högberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sedan hon lyssnat till den uppskakade gamle mannens
önskeråd, gick hon, med förräderiet i själen och torparn
som vägvisare, uppöfver tået — den kringstängda fägatan

— genom svedjan inpå skogsstigen genom toet — eller
mon mellan de två sidoåsarne — och kom fram till
tjärnen, varseblifvande Emanuel i mete på sin bro.

Icke utan tecken till oro lade Emanuel bort metspöet,
hälsade artigt och undrade hvad som kunnat föra en
dam ända hit. Hon genmälde käckt och förtrytsamt:

»Menar du, herr Emanuel, att jag också tänker stå här
i solen och skrika ärendet öfver tjärnen. Nej, ro hit
med dyen, så får en talas vid som folk.»

Han rodde öfver, och Mäster-Sara, försiktigt stigen in
på dyholmen, följde honom tillbaka på besök i denna
vildmanskula, som den nyfikna åtrådde att se.

Hon stod på brohällen rakt förvånad öfver den trefnad
och ordning, som mötte henne från det gråsvala, friska
halfskummet under bergkilen, högt uppstigande och långt
inträngande, så att det rakt syntes mörkt.

Inkommen fick hon reda på hans enkla hushållning
och såg betydliga förråd i bröd och mjöl och
skogsfågel samt bär i stora vidjekorgar.

Så fick hon en bekvämt hvilande plats på stenbänken
med öfverbredda ulfskinn och läskade sig tacksamt med
röda brandbär och åkerbär från svedjeställen, lindbär från
skogarne allmänt och gula myltor från myrn, präktiga
frukter bjudna i små rotkorgar.

Hennes blick sväfvade vemodigt bort genom kryptans
dörrkil, bort öfver mon, ned öfver den trolska älfdalens
vatten, bygder och skogsränder, med de blågrå
bergskallarna i bakgrunden, lockande tanken ut i vida världens
obestämda fjärran där han fanns, hennes käre . . .

Dm utara rrnlm. II

— ur» —

10

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:32:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hogbvred/2/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free