Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lyssnande skälmen hörde, med ett ord, hvarken knot eller
löje.
»Jag tager kronan på höger hand,» lät han tryggt.
»Så ske din vilje, o Herre!» tyckte Emanuel och krönte
så rentjufven Zakris med den klenod han själf utvalt
hade.
Samma gyckelspel upprepades hela raden utför och det
gick bra. För den yttersta höll Emanuel fram den sista
kåpan och sade:
»För dig, Herre, är allenast denna krona med röda
ädelstenar kvar, ty de öfriga med blå ädelstenar hafva
de andra utsett. Säg, vill du mottaga henne?»
Hågen för den senare färgen hade varit afgjord bland
de krönte och den siste svarade misslynt:-
»Då du ingen annan har, så får jag väl taga henne.»
»Dig skall i stället beskäras den kostligaste af de
gyllene kedarne och armbanden,» tröstade Emanuel och hade
nu krönt den siste.
Här förnummo ändtligen de blinde ett sakta uppväxande
sorl. Där hördes knot och fägnad i stridigaste blandning.
Hvilka kunde knota, om icke de otrogne? Hvilka
fägna-des, om ej de trogne? Denna gissning tycktes vara
riktig, ty Emanuel ropade till massan:
»Ve eder, otrogne, för detta knorrande! Men I, som
trogne ären, fröjdens ännu mer åt denna härlighet!»
De krönte hörde förnyad fröjdelåt, hvari knotet nästan
dränktes. Här fanns ju ingen orsak att sitta med hjärtat
i halsgropen.
Emanuel tillsade lugnt sina tjänare att hafva fram de
sju härliga mantlarne äfvensom gyllene spiror och äpplen.
Förrättningen gick orubbad sin jämna gång. Och hvad
stunden led sutto de sju i allmans åsyn under sina löj-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
