Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Sir borgmästarn, om det gör nå’n mån?» hviskade
han.
»Inte så oäfvet,» lät Magnus belåten, »men låt dem
nu höra en stump om gudsnåden och barmhärtigheten
också.»
»Det blifver väl så fort en hinner,» tyckte Emanuel
och fortsatte.
Då Magnus lyssnat en stund, afbröt han:
»Slut genast upp, du, och ge dig härifrån! För jag
sir i saken, att jag satte bocken till trädgårdsmästare.»
»Så får väl herren ha’et som det är med halfgjordt
arbete då,» sade med förorättad min Emanuel och gick
med sina följeslagare öfver till sitt läger.
Men på aftonen kom han igen med Grelsmännen och
fordrade tolf mans biträde att kasta upp en graf.
»Hvad skall hon vara till?» undrade Magnus i onda
aningar.
»En måste väl ha något att jorda dem i, som stupande
varda!» menade Emanuel med from suck.
»Detta är ju återigen bara apespel!» röt borgmästarfar
alldeles förbittrad.
»Nej, man apespelar inte med så allvarliga ting, strax
innan man varder gående döden till mötes, skall herren
veta. Hvad blir det för svar? Utkommenderar herren
folket eller ej?»
»Drag så långt vägen räcker, du kättarhund och
satanas figurant!» röt Magnus ursinnig.
»Jaså, vet inte herren, att en är skyldig hjälpas åt i slike
delar? Huru kunde herren ge sig ut i krig, som inte
har den minsta reda på krigsseder?»
»Hvad är det för välsignad brådska med det nu?»
undrade landsmajoren maktlöst i vredens återgång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
