Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det är brådska nog, skall jag säga herren. Så snart
slaget är slut, så blir det seger för den ene och flykt för
den andre. Och vi ge oss inte tid att stå här och gräfva,
utan då är frågan att hålla i sig och kapa ned allt hvad
kapas kan. Är grafven i ordning, så kan en karl eller
två vräka ned liken och mylla öfver. Men är den inte
i ordning, så får folket ligga öfver all jord som en åtel
för kråkor och ulfvar, utan ett ord af Herrans välsignelse.
Tycker någon, att det vore kristligt och rättvist?»
Denna gång svarade manskapet vältaligt nog med sin
mörka tystnad.
Magnus Alexander hade emellertid sagt ifrån, och
därvid blef det, huru än den andre snodde och vände.
»Då blir väl ingen annan råd, än att vi komma öfver
med vårt arbetslag då,» tyckte han.
»Öfver? Hvad skolen I öfver för?»
»Jo, sir herren, vi tage upp grafven på den här sidan
om ån. För vi komma, förstås, hit öfver till eder. när
det bär till, och slaget blifver stående som här.»
Hvad kunde man hitta till svar på denna befängdhet
igen? Magnus stod mållös, fruktande att nytt ordbyte
skulle ställa honom i ännu slätare dager för gemenskapen.
Tolf man kommo öfver med skyfflar, och det bar till
att gräfva med den allvarligaste min i världen.
När så den djupa och breda grafven gapade framför
regementet och Emanuel väl gått med sitt manskap, så
slogo hans krigsartiklar ut i härlig blom. Alle man
förklarade enhälligt, att ingen orkade vedervåga sin eviga
välfärd bara för den stenrika handelssocietetens snöda
jordavinning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
