Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VI.
SLAGET VID REMSLE BRO.
EN FASANS DAG — >ALL SJÄL AF ÅNGST FÖRTVINE!>
J denna bedröfvelse fick Magnus Alexander en hjälp,
oväntad såsom fallen ur skyn.
Kontraktets prost, som sport hvad å färdom var,
infann sig i borgarlägret och företog en sträng
själarann-sakning med de pliktförgätne. Väldig predikant, mer än
mången, försäkrade han trovärdeligen och trösteligen, att
som rymlingar, strandvräkare och öfrige antikrister vore
Herranom ett misshagligt parti, så kunde trons och
ordningens stridsmän med stadelig förtröstan gå till strids
efter bön och faste.
Där blef nu en annan ställning, hvad uppbyggeisens
stunder ledo om. Där fastades och bads långt inpå
kvällen med god frukt. Nattens drömmar tillhviskade
manskapet den ändtliga ingifvelsen, att detta krigshot ej vore
så allvarligt. Och på morgonsidan kom nordanefter öfver
bron en gubbe, som berättade en hop vanvördigheter om
den grufliga kanonen.
I en handvändning var Magnus enig med regementet,
att man skulle postera sig skottfärdig på strandniporna
och afbida hvad fasans verk fienden kunde företaga vid
stilleståndets slut.
Den gången togo stadsborna ej miste.
Klockan blef tolf och tiden skred långt därutöfver.
Och nog hade fienden vissa hemlighetsfulla bestyr för sig,
men gjorde ingen min att gå anfallsvis tillväga. Nu
glömde borgarsoldaterna sin själavånda och hängåfvo sig
åt ohejdadt jubel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
