Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja, höge herren har varit ute och är lärd och hög
och har sett och hört många utbölingar. Var det inte
en kanalje, så säg!»
»Du har en riktigt sann klagan, gubbe!» Anton kom
närmare och lade handen till örat.
»Jag är ibland lite dof. Huru var det herren sade?
Har jag inte sann klagan?»
»Jo, det var med ett ord sagdt själfve fanen du och
din jänta råkade ut för!» ropade värden i hans öra.
»Just den rättvisan ville jag höra af höge herren själf.
Ja, fanen var det, som drog jäntevarelsen i all hennes
skam och ynkelse,» huttrade den gamle med glindrande
blick.
»Hon kom väl då i omständigheter?» sporde värden,
alltjämt oberörd.
»Joho, hon kom sig i den omständigheten att ljuga
ond och olycksalig bråddöd öfver 70 kristne själar.»
»Finnbyn vid Stora-Selet! Och din dotter, hm, javisst!
Vi ha ju nyss suttit och hört vittnen i den saken, men
dessvärre är ena hufvudvittnet alltjämt borta.»
Det hade blifvit dödstyst i rummet. Tromannen gaf
landskommissarien en snabbt forskande blick och fort-
satte till Anton:
»Och så fick du aldrig något tag på’n?»
»Nej, hvad kan jagU Trollkarlen lät nästan slagen af
tvekan.
»Fick du ingen spaning på’n i din trumma häller?»
»Ja, tocke där gammeltal!»
»Jag skall fresta se i min för roskull!»
Värden, följd af uppspärrade ögon, gick bort till
västra loftporten, där en stor »galileus», tidens kikare,
låg på sin metallfot, pekande mot inlandets upptornande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
