Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolvte Sången. Sirenerna. Skylla och Charybdis. Solgudens oxar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nyttjande revar med krok, ty dem hungern i tarmarna kvalde,
då gick jag ensam en dag uppåt ön att till gudarna bedja,
för att mig någon av dem måtte hjälpa på vägen till hemmet.
När jag var kommen så långt, att mig folket förlorat ur sikte,
händerna tvådde jag då på en plats, som var skyddad för vinden,
därpå till samtliga gudar jag bad, som bo i Olympen;
dessa då ljuvaste sömn över ögonlocken mig göto.
Men med fördärvliga råd kom Eurylochos fram ibland folket:
"Given nu akt på mitt ord, I sorgebetungade bröder!
Ryslig är döden i varje gestalt för de dödlige arme,
ömkligast dock är av hunger att dö och hinna sitt öde.
Låtom oss hämta nu strax utav Solens oxar de bästa
och dem åt gudarna offra, som bo i himmelens rymder.
Skulle vi komma till Ithaka hem, till fädernejorden,
skola åt Solen, Himmelens son, vi ett strålande tempel
skynda att bygga och smycka det rikt med härliga skänker.
Men om han, vredgad på oss för de ståtliga oxar med höghorn,
aktar att krossa vårt skepp med de övriga gudarnas bifall
hellre med ens vill jag mista mitt liv, insupande vågen,
än jag vill pinas ihjäl här på ön helt sakta av hunger."
Sådana voro hans ord, och de övriga yttrade bifall.
Strax de nu hämtade dit utav Solens oxar de bästa;
lätt var det gjort, ty ej långt från det mörkblåstammiga skeppet
betade lugnt en hjord pannbreda och glänsande oxar.
Stående alla kring offret i bön till de salige gudar,
strödde på djuren de glänsande löv från den lummiga skogen,
eftersom kornmjöl längre ej fanns på det toftade skeppet.
Men när de bönen sänt upp och de oxarna slaktat och flått dem,
skuro de låren ifrån och dem övertäckte dem fettet,
läggande dubbelt lag, och med råa skivor däröver.
Vin ej heller det fanns till att gjuta på offret, de brände,
utan med vatten blev stänkt allt innanmätet, som stektes.
Men när de låren förbränt och av innanmätet de njutit,
skuro de allt det andra isär och det stucko på spetten.
Nu den fjättrande sömnen mig bort ifrån ögonen flydde,
och jag begav mig genast åstad ned till skeppet och stranden av havet.
När jag då nalkades snart till det dubbelstävade skeppet,
kom mig den ångande doften emot av fettet, som stektes.
Jämmerfullt jag ropade då till de evige gudar:
"Evige Zeus och I andra evärdlige, saliga gudar!
Ack i en olycksstund I försänkt mig i farliga sömnen,
medan mitt folk, som jag lämnade här, har förövat ett missdåd."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
