Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolvte Sången. Sirenerna. Skylla och Charybdis. Solgudens oxar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
där de på vattnet en stund kring beckade skeppet som måsar
gungade, sedan en gud dem hemkomstdagen berövat.
Själv gick jag ännu på skeppet omkring, tills spanterna brötos
loss ifrån kölen av sjön och på böljorna naken han vräktes.
Masten kom lös och på kölen föll ner, och ännu vid masten
hängde dess firtåg kvar, som av oxhudsremmar var tvinnat.
Därmed jag surrade strax tillsammans masten och kölen,
satte på dessa mig upp och drev för de rasande vindar.
Äntligen slutade upp den förfärliga västan att storma;
genast tog sunnan då vid och gjorde mitt hjärta bekymmer,
att den mig dreve åstad till den fasansvärda Charybdis.
Natten igenom jag drev, och i soluppgången å nyo
lände till Skyllas klippa jag fram och den hemska Charybdis,
just som hon sörplade in det salta vatten ur havet.
Då med ett väldigt språng jag vid resliga fikonträdet
klängde mig fast som en flädermus, ty det icke var möjligt
varken att finna för foten ett stöd eller klättra i trädet;
allt för djupt det till rötterna var, och de långa och stora
grenarna sutto för högt, som beskuggade hemska Charybdis.
Tåligt jag höll mig nu fast, till dess hon till slut skulle utspy
masten och kölen igen, och långt det blev för min väntan.
Först vid den tiden, då domarn går hem ifrån torget till kvällsvard,
sedan han mängden av mål åt de tvistande ynglingar avdömt,
kastades bjälkarna ut ur Charybdis och kommo till synes.
Uppifrån höjden jag tog då ett språng med händer och fötter,
plumsade neder i sjön vid de långa bjälkarnas sida,
satte på dessa mig upp och rodde med händerna framåt.
Skylla att skåda på nytt mig av gudars och mänskors fader
staddes ej till, ty aldrig jag då min förgörelse undgått.
Nio dagar jag drev, men på tionde dygnet om natten
drevo mig gudarna hän till Ogygias ö, där Kalypso
bodde, gudinnan med människoröst, den mäktiga, fagra.
Hon tog mig upp och förplägade hult. Men varför berätta
det, som jag redan i går ju berättade här i palatset
både för dig och din ädla gemål? Jag det finner förhatligt
ännu en gång att förtälja en sak, som är skildrad tillfyllest."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
