Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde Sången. Ulysses' överfart till Ithaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
önskade se den gå ner, ty han längtade efter att fara.
Som till sin kvällsvard längtar en man, som med oxarna bruna
dagen igenom har kört på ett träde den stadiga plogen,
tills han med glädje till slut ser den lysande solen sig sänka,
och han på sviktande knän får begiva sig hem till sin kvällsvard:
så blev Ulysses glad, när den lysande solen sig sänkte.
Strax han talade nu till de segelvana faiaker,
medan han riktade främst till Alkinoos ordet och sade:
"Konung Alkinoos, lysande drott över alla Faiaker!
Sänden mig säkert nu hem, sedan dryckesoffret är gjutet!
Alltså farväl! Nu har allting jag fått, som mitt hjärta sig önskat:
färden och vänliga skänker, dem himmelens gudar till lycka
låte mig bliva; och må i mitt hus, när jag kommer, min ädla
maka jag finna som förr och vid hälsa och kraft mina vänner.
I som stannen här kvar, mån I länge få leva till glädje
både för hustrur och barn! Må gudarna lycka och välgång
rikt er beskära och ingenting ont ibland folket få komma!"
Sade. Med bifall stämde de in och yrkade alla,
att man förhjälpte den främmande hem, ty han talade skäligt.
Men till sin härold så den starke Alkinoos talte:
"Fort, Pontonoos, blanda till vin i bålen och kringskänk
sedan åt alla i salen, att nu åt Zeus vi må offra,
för att därefter förhjälpa vår gäst till fädernejorden."
Sagt, och Pontonoos blandade till det ljuvliga vinet,
skyndade sedan omkring och bägarna ställde till alla;
och till de saliga gudar, som bo i himmelens rymder,
offrade var från sin plats. Men den ädla Ulysses sig reste,
dubbelpokalen han tog och den räckte i han åt Arete,
och med bevingade ord han talte till henne och sade:
"Drottning Arete, farväl! Lev lycklig, tills åldern och döden
en gång hinna ock dig; ty de äro ju människors öde.
Själv jag till hemmet nu far; men må dig här i slottet förunnas
fröjd av ditt folk, dina barn och din make Alkinoos drotten!"
Sade, och ut över tröskeln han gick, den ädle Ulysses.
Drotten Alkinoos skickade då sin härold att hjälten
följa till stranden av havet åstad till det väntande skeppet;
några av tärnorna skickades med av den hulda Arete,
en med drottningens skänk av en nytvådd mantel och livrock,
en, som bringade ned det stadiga skrinet till skeppet,
och så en tredje, som bar rödglimmande vinet och kosten.
Men när de voro så komna dit ned till skeppet och havet,
togs alltsammans om hand av de hurtige svenner på skeppet,
vilka det stuvade ned, både matförrådet och vinet.
Och åt Ulysses de bredde nu ut en bolster med linne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
