Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde Sången. Fördraget brytes. Agamemnons härmönstring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lyckas att troerna slå och det heliga Ilion taga;
hans den förfärliga sorg däremot, om achaierna kufvas.
Men det är tid, att vi själfva gå fram i den stormande striden.»
Sagdt, och med vapnen han hoppade ned ifrån vagnen på
marken;
kopparharnesket skramlade hemskt kring bröstet på hjälten
under hans språng, ja den tappraste man skulle därvid ha bäfvat.
Som när på svallande haf mot den stormomdånade stranden
vältrar sig våg på våg, framjagade alla af västan;
ute på djupet i början hvar våg sig lyfter med skumhjälm,
snart hon mot stranden sig bryter med larm och sitt hugnande
hufvud
skakar mot klinten högt och den öfversprutar med saltskum,:
så i falang på falang den danaiska hären sig rörde
oaflåtligen framåt till slag; hvar höfding de sina
ropte befallningar till, men de andra marscherade tysta,
som om de icke haft stämma i bröst i den väldiga hären;
tigande gingo de, aktande blott på kommandot, och alla
klädda i prunkande vapenskrud, och det blänkte af leden.
Troerna åter, de voro som får, som i rikemans fålla
stånda i tusendetal, medan mjölken den hvita blir mjölkad,
ideligt bräkande högt, när de stämmorna höra af lammen:
sådant var larmet som ljöd öfver hela den troiska hären;
ej hos dem alla var likadant rop eller språket detsamma,
utan af blandade tungor det var ibland folken så många.
Dem uppeggade Ares, och Pallas Athene de andra;
bäfvan och skräck voro med och den hejdlöst rasande tvedräkt,
hvilken är syster och vän till den mannamördande Ares;
liten i början hon är, då hon rustar sig till, men hon sedan;
räcker till himlen med hufvudet upp, fast hon skrider på jorden;
hon var i midten där med äfven nu och dem hetsade bägge,
och genom krigarevimlet gick fram för att stönandet öka.
När då till samma plats på sin frammarsch härarna hunno,
satte de sköld mot sköld och lans mot lans, och sin styrka
pröfvade kopparpansrade män, och sköldarnas bucklor
stötte ihop med hvarann, loch förfärligt var krigarelarmet.
Nu om hvartannat där ljöd både jubel och jämmer i striden,
alltsom man stod eller föll, och på marken flödade bloden.
Såsom när, svällda af tö och af regn, två floder för bergen
störta i dälden sig ner och blanda sitt forsande vatten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
