Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte Sången. Diomedes' hjältebragder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Därvid han svimmade af, och på ögonen lade sig mörker;
sansen dock vände tillbaks, och den rundtorn fläktande nordan
lifvade hjälten igen, som var färdig att gifva upp andan.
Dock ej af Ares själf och den kopparpansrade Hektor
läto argiverna jaga sig ner till de beckade skeppen,
heller ej trängde de fram, utan drogo sig stadigt tillbaka,
när de förnumnlo, att Ares var med på trojanernas sida.
Hvem var den förste väl där, och hvem var den siste de fällde,
Hektor, Priamos’ son, och den kopparpansrade Ares?
Teuthras, gudarne lik, och Orestes, berömd för sin körkonst,
hjälten Oinomaos se’n och aitoliske krigaren Trechos,
Helenos, Oinops’ son, och Oresbios, grann i sin gördel.
Tätt vid Kefisis’ sjö han boende var uti Hyle,
mäkta begifven på gods, och kring honoim hade sitt hemvist
andra boioter i mängd i den rika och bördiga nejden.
Men när dem båda fick se den liljearmade Hera,
hur de förgjotrde argivernas folk i den häftiga striden,
strax med bevingade ord hon talade så till Athene:
»Obetvingliga, ack, du dotter af Zeus med egiden!
Intet betyda det skall, att vi lofvat en gång Menelaos
vända som segrare hem ifrån Ilions grusade murar,
om vi nu låta så där den fördärflige Ares få rasa.
Kom, det är tid att vi själfva gå med i den stormande striden!»
Sade. Då lydde på stund strålögda gudinnan Athene.
Själf gick att spänna för vagn sina gyllenbetslade hästar
Hera, den höga gudinnan, som födts af väldige Kronos.
Hebe de rundade hjul med kopparekrarna åtta
satte på axeln af järn på hvardera sidan af vagnen;
lötarna täro af guld och ovanskliga, ytterst kring randen
sluta sig kopparskenorna tätt, ett under att skåda,
men utaf silfver äro ide två kringhvälfvande hjulnaf.
Flätad af remmar af silfver och guld är stolen på vagnen
och uppå hvardera sidan försedd med en stödjande ledstång.
Tistelstången af silfver sköt fram, och på ändan af denna
band hon det strålande oket af guld, och på detta hon hängde
prunkande selar af guld; och Hera de eldiga hästar
förde i oket själf och var lysten på drabbning och härskri.
Men under tiden Athene, den dottern af Zjeus med egiden,
lät i sin faders palats den smidiga skruden till golfvet
glida, som själf hon med händerna väft uti skiftande färger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
