Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte Sången. Diomedes' hjältebragder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Därpå hon passade rund t om sin barm Skysamlarens brynja,
och sina vapen tog för den tåreförvållande striden,
Hängde på skuldrorna först den tofsbehängda egiden,
gruflig att skåda, ty rundtorn dess rand är den bleka förfäran
och på dess skifva förbittring och mod och den rysliga striden
samt det gorgoniska hufvudet ock af det gräsliga odjur
med sin förlamande skräck, Kronions förfärliga under.
Satte på hufvudet hjälmen af guld, tvåbyglad med fyra
bucklor och prydd af en strid mellan tappre från hundrade
städer.
Därpå hon strålande vagnen besteg och i handen tog lansen,
tung och stadig och lång, med hvilken hon kufvar i striden
hjältarnes fylken, jnär vredgad hon är, den väldiges dotter.
Hera med piskan då satte i fart sina hästar på stunden;
själfmant knarrade himmelens port, den horerna vakta,
dessa som hafva sig himmelen vid och Olympen betrodda,
både att öppna den hopade skyn och att stänga den åter;
där med hästarna körde de ut under hvinande piskslag.
Nu de Kronion träffade på, som från gudarne afskild
satt på den öfversta topp bland Olympos’ hundrade åsar.
Där sina hästar höll in den liljearmade Hera
och tog till orda och frågade Zeus, den! höge Kroniden:
»Vredgas du icke på Ares, o Zeus, för hans fräcka bedrifter,
sådan en mängd som han dräpt af achaiernas tappraste männer
utan försyn eller skick och till smärta för mig, medan Kypris
fröjdar sig stilla däråt och Apollo med bågen af silfver.
Själfva de hetsat den galningen fram, som vet aldrig det rätta.
Månne du harmas på mig, Fader Zeus, ifall jag1 nu Ares
öfverfaller med skymfliga slag och förjagar ur striden?»
Svarade då skysamlaren Zeus och sade till henne:
»Godt, sänd mot honom åstad den segersälla Athene!
Ingen är van och förstår att som hon honom grufligen plåga.»
Sagdt, och hon lydde hans råd, den liljearmade Hera.
Piskan mot hästarna hven, och villiga flögo de framåt
midt mellan jorden åstad och den stjärnesmyckade himlen.
Lika så långt som en man med sitt öga kan se utåt Irymden
öfver det blånande haf, när högt på en klippa han sitter,
lika så långt är ett språng af gudarnes frustande hästar.
Men då till Troja de ländt och[ till bägge de rinnande floder,
just där sig gjuta ihop Skamandros’ och Simois’ flöden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
