Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte Sången. Hektors och Andromaches möte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svängde de stingande spjut och skyndade fram genom hären,
manande alla till kamp, och väckte förfärliga striden.
Fylkena svängde då om och bjödo achaierna spetsen;
dessa då veko tillbaks och slutade upp med att döda,
troende nu, att en gud ifrån stjärnesmyckade himlen
stigit till troerna frälsande ner, då så modigt de vände.
Hektor till troerna ropade då med en skallande stämma:
»Tröjas behjärtade män och I frejdade vapenförvanter!
Vänner, o våren nu män och minnens att värja er kraftigt,
medan jag själf går till Ilion in och de gamle i rådet
och våra älskade hustrur jämväl förmanar att böner
sända till gudarne upp och att lofva dem festhekatomber.»
Sagdt, och han skyndade bort, den hjälmoms trålade Hektor.
Både mot nacken och hälarna slog svartfärgade lädret,
som på hans Väldiga sköld var den yttersta randen kring bucklan.
Glaukos, Hippolochos’ son, och Tydeus’ son Diomedes
möttes i härarnas mellanrum med en brinnande stridslust.
När de då stormande an hade hunnit hvaxandra helt nära,
talade först af dem Diomedes, väldig i härskri:
»Hvem ibland dödlige män är väl du, behjärtade kämpe?
Ty jag har aldrig förut i dem mannafrejdande striden
någonsin sett dig, och nu däremot är du långt framom alla
med ett förunderligt mod, då du min långskuggande glafven
bidar, som mötes allén af de olycksaligas söner.
Men om du en af de evige är och från himmelen kommen
ej vill en dödlig som jag mot de himmelske gudarne kämpa.
Icke Lykurgos ju ens, den kraftige sonen af Dryas,
länge fick lefva, som gaf sig i strid med odödlige gudar,
han som bacchanternas hop kring den svärmande gud Dionysos
skrämde i Nysas heliga nejd, så att alla på en gång
kastade vinlöfstafvarna bort, af den grymme Lykurgos
slagna med kreatursgisslet, och själf Dionysos i skrämseln
dök i det böljande haf, där Thetis tog i sitt sköte
upp den förskrämde, som bäfvade starkt för hans hotande tillrop.
Vrede mot mannen betog de lycksaligt lefvande gudar,
blind honom gjorde Kionion, och ej blef han länge i lifvet,
sedan förhatlig han vardt för odödlige gudarne alla.
Därför vill heller ej jag mot de salige gudarne strida.
Men om en dödlig du är, som af markens frukter sig lifnär
nalkas då bara, att snärjas dess förr i förgörelsens snara!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
