Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde Sången. Spejaren Dolon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utan följ med oss, så väcka vi upp de öfriga också,
hvilka det höfves slå råd, om vi skola nu fly eller strida.»
Sagdt, och i tältet gick in den mångförslagne Ulysses,
hängde om skuldran sin prunkande sköld och gjorde dem följe.
Och till Tydiden de vandrade hän, och ett stycke från tältet
funno de honom med vapnen bredvid, och rundtorn hans kämpar
sofvo med skölden till hufvudgärd, och lansarna hos dem
stodo med doppskon stötta i jord och från glimmande spetsar
kastade glansen långt som Kronions blixtar; men hjälten
sofvande låg på en hud af en tjur, uppammad på fältet,
medan inunder hans hufvud var bredd en prunkande matta.
Nestor då trädde intill och den sofvande rörde med foten,
för att han vakna skulle, och barskt och eggande talte:
»Vakna, o Tydeus’ son! Hvi sofver du natten igenom?
Märker du ej, hur troernas här därborta på backen
lägrat sig nära till skeppen, och smalt är det skiljande rummet?»
Så han sade, och strax Diomedes for upp ur sin slummer
och med bevingade ord till åldringen talte och sade:
»Gamle, du är då för svår. Du hvilar ju aldrig från mödan.
Finnas då icke till hands några andra och yngre achaier,
som kunde skynda omkring öfverallt och drottarna alla
väcka ur sömnen upp? Nej, gamle, du är då omöjlig.»
Honom svarade då vagnskämpen Gereniske Nestor:
»Ja, du har alldeles rätt, mitt barn, i hvart ord, som du sade.
Hurtiga söner jag har, och krigare har jag i massa;
visst kunde någon af dem gå omkring och på drottarne kalla,
ack, men förfärlig och stor är den jämmer, achaierna trycker,
ty på en rakknifsegg för oss alla det står nu och väger,
om vi här ömkligen skola förgås eller lifvet behålla.
Men gå till Fyleus’ son och till hurtige Ajas och väck dem —
eftersom yngre du är —, då du ömkar dig öfver min ålder.»
Sagdt, och Tydiden om axlarna tog en väldig och gulbrun
lejonhud, som till hälarna gick, och fattade lansen,
gick så till drottarnes tält och dem väckte och fick dem att följa.
Men då de kommo så fram till de vaktandes samlade skara,
funno de ingen minsann af vaktens höfdingar sofva,
utan så vakna som helst de med vapnen sutto där alla.
Och som för hundarna vakten är hård omkring fåren i fållan,
sedan de rytandet hört af ett lejon, som ner genom! skogen
vandrar i klyftorna fram, och det stor uppståndelse blifver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
