Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte Sången. Agamemnons hjältebragder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och honom ringade in, åt sig själfva dock lagande ofärd.
Som kring en vildsvinsgalt sig hundar och ynglingar [raska
tumla på jakten; han stiger då fram ur det lummiga snåret,
brynande hvita beten till reds mellan krokiga käftar;
rundtorn storma de an, och hans betar gnissla och klappra;
modigt de hålla dock stånd, hur farlig han också må vara:
likaså stormade an kring den gudalika Ulysses
troernas män; dock han rusade fram och den stingande lansen
rände i skuldran först på den frejdade Deibpites,
och när han denne förgjort, han Ennomos fällde och Thoon
och på Chersidamas se’n, då af vagnen hoppade denne,
stötte i nafveln sin lans under skölden, smyckad med buckla,
så att i stoftet han föll och med armen famnade jorden.
Dem lät han liggande bli och fällde därefter med lansen
Charops, Hippasos’ son, en broder till Sokos den rike.
Fram till sin broders hjälp sprang gudaliknande Sokos,
trädde helt nära inpå och talade så till Ulysses:
»Nu, frejdstore Ulysses, i list otröttlig och mödor,
antingen skall du dig rosa i dag af att Hippasos söner,
tvänne så lysande hjältar, ha fällt och på rustningen plundrat
eller ock mista ditt lif för en stöt af denna min glafven.»
Sade och träffade nu med sin stöt på den rundade skölden;
tvärs genom blänkande skölden med ens gick lansen den tunga,
borrade också sig in i hans konstarbetade harnesk
och af hans refben flängde all hud, men Pallas Athene
tillät ej, att den ock inälfvorna trängde igenom.
När då Ulysses förnam, att ej lansen till döds hade träffat,
tog han tillbaka ett steg och talte till Sokos och sade:
»Olycksalige man! Nu drabbar dig bråda fördärfvet.
Väl har du satt mig ur stånd att längre mot troerna strida,
men för dig själf jag förkunnar, att död och förgörelsens mörker
skola dig drabba i dag; för min lans skall du stupa och ära
skänka åt mig och din själ åt den hästomtumlande Hades.»
Sade, och Sokos då vände sig brådt för att ge sig på flykten,
dock, i detsamma han vände sig om, Ulysses i ryggen
rände sin lans mellan skuldrorna in och tvärs genom bröstet;
tungt han i marken föll, och jublande ropte Ulysses:
»Sokos, du Hippasos’ son, den hästomtumlande hjältens!
Döden dig själf dock nådde förut och du slapp den ej undan.
Arme, ej skola på dig din fader och vördade moder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
