Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte Sången. Striden om muren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rycka från tornen tinnarna ner och från vallen dess bröstvärn,
sökte ock bända med stänger omkull grundpålarna grofva,
som man i jorden satt ner såsom ytterstödet för tornen;
dessa de bände nu på och hoppades snart skola muren
bryta igenom, men icke ett steg danaerna veko,
utan med oxhudssköldarnas rad de betäckte sitt bröstvärn,
kastande stenar och spjut på de murbestormande troer.
Uppe vid tornen Ajanterna två under manande tillrop
gingo omkring öfverallt för att elda achaiernas stridslust
och till den! ene med vänliga ord, till den andre med hårda
talte, så ofta de sågo en man, som från striden sig lafhöll:
»Nu, hvarenda argiver, om klen eller ypperlig kämpe
eller somj folket är mest — ty ej lika goda ju alla
äro i härnadens lek — nu finns här för alla att göra,
såsom I själfva väl också förstån. Må då ingen mot skeppen
hålla sitt ansikte vändt, som har maningen hört från sin
höfding,
nej, utan rycken nu fram, och eggen hvarandra till käckhet,
att vi må röna, om icke oss Zeus, den olympiske ljungarn,
unnar att fienden kasta tillbaks och förjaga till staden!»
Så de ropade högt och stärkte achaiernas stridslust.
Som på en vinterlig dag snöflockarna falla ur luften
myllrande tätt, när styraren Zeus fått i sinnet att snöa,
viljande visa för människors barn dessa pilarna sina;
vinden han lägger till ro och gjuter ner snö, tills den höljer
bergens öfversta tinnar så väl som klippornas utsprång,
klöfverbärande fält och odlarens bördiga tegar;
ja öfver skummande hafvet den strös, öfver vikar och uddar;
vågorna skvalpa den af sig på stund, men eljest blir allting
öfversålladt däraf vid Kronions mäktiga snöfall:
likaså flögo nu stenarna tätt ifrån hvardera sidan,
både på troerna ner och upp mot achaiernas kämpar,
medan längs hela den väldiga mur var ett dånande buller.
Icke dock än skulle troernas män och den strålande Hektor
brutit igenom förskansningens port och den väldiga bommen,
hade ej styraren Zeus sin son, den bålde Sarpedon,
sändt mot argiverna fram som ett glupande lejon mot boskap.
Genast han sträckte framför sig till skydd den rundade skölden,
drifven af koppar och skön, den en kopparsmed hade hamrat
och hade innantill fodrat och klädt med många lag oxhud,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
