Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte Sången. Striden om muren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvilka han nitat ihop öfver hela runden med guldstift;
hållande den för sitt bröst och svängande lansarna tvänne
skyndade; hjälten fram, lik ett lejon från bergen, som längor
icke fått kött i sin mun, och som, drifves af modiga hjärtat
ända till timrade fållorna fram för att fänaden röfva;
ja, om det också där träffar då på med spjut och med hundar
herdarne ute på vakt och beredda att fänaden värna,
vill det ju ej, förrn det gjort ett försök, låta jaga sig dådan
utan det hoppar dit in och tager sitt rof, eller också
träffas det själf af ett spjut ifrån flinkaste hand vid sitt angrepp:
likaså drefs af sitt mod den gudomlige hjälten Sarpedon
fram emot muren till storms för att sönderbryta dess bröstvärn.
Och nu till Glaukos, Hippolochos’ son, han talte och sade:
»Glaukos, hvi hedras vi tvänne väl så framför öfriga männer,
både med högbänksplats och med stek och med fulla pokaler;
hemma i Lykiens land och beundras af alla som gudar?
Hvarför är äfven så stor vid den strömmande Xanthos vår
jordlott
både af vingårdsland och af hvetebärande åkrar?
Därför det höfves oss nu att i spetsen för Lykiens kämpar
hålla mot fienden stånd och gå fram i den brinnande striden,
att det må heta om oss bland de pansrade lykiske kämpar:
»Ej utan ära försann öfver Lykien hålla sin spira
konungar våra och njuta hvar dag af de fetaste fåren
och af det yppersta, ljufvaste vin, ty den yppersta mandom
äga de också och kämpa ju främst i den lykiska hären.»
Käre, ja kunde vi blott, om vi komma nu undan med lifvet,
friade vara för alltid från död och evinnerligt unga,
hvarken jag skulle då själf uti drabbningen slåss bland de
främste
heller ej ställde jag dig i den mannafrej dandei striden;
nu däremot, då i tusendetal oss dödens gudinnor
hota i alla fall, dem ej dödlig kan1 fly eller undgå,
framåt att öka vår fiendes lof eller också vårt eget!»
Sade, och Glaukos var genast beredd till att lyda hans
i maning.
Bägge de tågade fram med den väldiga lykiska hären.
Men när Menestheus, Péteos’ son, såg dem komma, han
ryste,
ty mot hans eget torn de tågade an med fördärfvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
