Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde Sången. Kampen vid skeppen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klädde sig själf i ett harnesk af guld och i handen tog
piskan,
skönarbetad af guld, och satte sig upp på sin vagnsstol
och öfver vågorna rullade fram, och de väldiga hafsdjur
kommo från djupets gömslen då upp kring sin herre med
fröjdsprång,
hafVet med fröjd honom öppnade väg, och ilande framflög
spännet, och’ icke ens vätt blef kopparaxeln inunder,
och till achaiernas skepp honom förde hans hästar i fyrsprång.
Rymlig en grotta det finns i hafvets sväljande afgrund
midt mellan Tenedos’ ö och Imbros’ klippiga stränder.
Där sina springare ställde han in, den starke Poseidon,
sedan han spänt dem! ifrån, och lade ambrosiska fodret
för dem att äta och band dem af guld en oslitlig, lolöslig
kedja om fötterna fast, för att stadigt de skulle på platsen
bida hans återkomst, och gick hän till achaiernas läger.
Men som en eld eller hvirflande storm i sin rasande ifver
störtade tro erna samlade fram med Hektor till kampen,
larmande, skriande vildt, och hoppades skeppen att taga
och att förgöra vid dem danaernas yppersta hjältar.
Dock jordfamnaren själf, jordskakaren, starke Poseidon
väckte argivernas mod, uppstigen ur böljande djupet,
liknande Kalehas såväl till gestalt som till dånande stämman.
Först ljöd hans maningsord till Ajanterna, ifriga redan:
»Frälsa I skolen, Åjanter, förvisst den achajiska hären,
tanken I blott på er kraft och ej på den isande fruktan.
Icke på öfriga håll mig ängslar trojanernas våldsmakt,
fastän de öfverstigit i mängd den väldiga muren;
benskenklädde achaierna nog skola stäfja dem alla;
men dess mera jag räds, att vi där skola komma till skada,
där lik en låga i spetsen går fram den rasande hjälten,
Hektor, som säger sig vara en son af den starke Kronion.
Måtte då någon af gudarne er ingifva i sinnet
själfva att stånda nu fast och att bjuda de andra detsamma.
Då, hur häftig han är, I skolen väl honom från skeppen
drifva, om också Olympiern själf uppeggar hans ifver.»
Sade och nu med sin staf jordskakaren, jordomfamnarn
rörde vid hjältarne två och med mod och styrka dem fyllde,
gjorde ock lättare på dem hvar lem, både fötter och armar.
Själf med en likadan fart, som när falken, snabbaste fågeln,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
