Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde Sången. Kampen vid skeppen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rulla då sjudande fram öfver rymden af brusande djupet,
hvälfda, med skumhvit kam, de ena bakefter de andra:
likaså troerna tätt, de ena bakefter de andra,
följde i drottarnes fjät, i sin kopparskimrande rustning.
Hektor, Priamos’ son, lik mannaförgörande Ares,
tågade främst och för bröstet höll upp sin blänkande rundsköld,
fogad af hudar ihop och med väldiga kopparbeslagen,
och kring hans tinningar sken och gungade hjälmen vid stegen.
Fram öfverallt mot falangernas led han steg och försökte,
om de ej ämnade fly, då skyddad af skölden han framskred;
dock han modet förvirrade ej i achaiernas hjärtan.
Först gick Ajas med väldiga steg till hans möte och ropte:
»Kom, dumdristige, kom! Hvi söker du endast att skrämma
Argos’ män? Du må tro, att ej oförsökta i striden
äro vi, fastän oss Zeus med sitt grufliga gissel har kufvat.
Redan du hoppas väl uti din själ att förstöra vår flotta,
men du skall finna på stund, att vi sakna ej armar till motvärn.
Nej, i sanning, långt förr skall er stora och ståtliga kungsstad
tagas af oss med segrande arm och förstöras i grunden.
Och för dig själf, vill jag tro, är nära den stund, då på flykten
bedja du skall till Zeus och de andra odödlige gudar,
att dina hästar med snabbare fart måtte flyga än falkar,
medan de föra till staden dig hem öfver dammande slätten.»
Just som han talade så, kom högt uppi luften från höger
flygande fram en örn, och förtröstansfulla vid synen
jublade Argos’ män. Då svarade strålande Hektor:
»Ajas, hvad sade du där, storskräflare båle och dumme?
Ack att jag lika så visst vore son till Zeus med egiden,
bland de evärdliga en och född af den vördiga Hera,
och blefve hedrad så högt som Athene och Foibos Apollo,
som det är visst, att dagen i dag skall argiverna alla
bringa fördärf och du själf bland de stupade ligga på jorden,
därest du vågar att möta min lans; den skall flänga dig sönder
liljehullet, och mätta du skall med fettet och köttet
Trojas hundar och fåglar som lik vid achajiska skeppen.»
Sade och sedan i spetsen gick fram, och hans höfdingar följde
under förfärande skri, och bakom dem skriade folket.
Afven argiverna skriade gällt och ej glömde sin mandom,
utan förbidade käckt de troiske hjältarnes anfall.
Larmet från båda steg ända till Zeus i hans lysande eter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
