Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femtonde Sången. Troerna, bortdrifna från skeppen, angripa ånyo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bägge de kämpade skarpt om ett skepp, men hvarken förmådde
Hektor det sätta i brand och Ajas fördrifva, ej heller
Ajas att Hektor förja’ga igen, då en gnd honom framdref.
Men då Kaletor, en son af Kry tios, steg med en eldbrand
fram emot skeppet, sitt spjnt honom Ajas rände i bröstet;
tungt han i marken föll och tappade branden ur handen.
Och då nu Hektor för ögonen såg sin behjärtade frände
ligga i stoftet på jord invid stammen af beckade skeppet,
genast med skallande röst han till troer och lykier ropte:
»Troer och lykiske man och dardaniske handgemängskämpar!
Gifven ej vika i striden ett steg i denna vår trängsel
utain försvaren Klytios’ son, så att ingen achaier
tager hans vapenskrud, där vid skeppens rad han är fallen.»
Sagdt, och mot Ajas han slungade af den blänkande lansen,
träffade honom dock ej, men Lykofron, sonen af Mastor,
Ajas vapenkamrat, en Kytherier, hvilken hos honom
hade sitt hem, se’n han flytt för ett dråp från det helga Kythera,
honom hans hvässade lans i hufvudet råkte vid örat,
där invid Ajas han stod, och i stoftet föll han på ryggen
neder af skeppet på jord, och lifvet ur lemmarna flydde.
Ajas ryste därvid och ropade strax till sin broder:
»Älskade Teukros, vår redlige vän Mastoriden är fallen,
hvilken vi ärade hemma så högt som vår fader och moder,
alltsedan kommen han var från Kythera och lefde ibland oss;
honom den trotsige Hektor har dräpt, hvar har du de hastigt
dödande pilar och bågen, du fick af Foibos Apollo?»
Sagdt, och Teukros hörde hans ord och sprang fram till
hans sida,
hållande spänstiga bågen i hand och det rymliga kogret,
och lät de stingande pilaina tätt mot troerna flyga.
Kleitos han träffade först, Peisenors härlige telning,
hjälten Polydamas’, Panthoos’ sons, behjärtade körsven,
just som han tömmarna höll och hade med hästarna möda,
medan han styrde dem in, där striden sig vältrade tätast,
Hektor och troernas folk till behag, men blef själf af sin ofärd
drabbad, och ingen den värjde utaf, så gärna de ville.
Ty bak i nacken på honom flög in den smärtande pilen;
neder af vagnen han föll, och hästarna ryggade häftigt,
under det vagnen skramlade tom. Men Polydamas, ägarn,
såg det och först sprang fram och motade själf sina hästar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
