Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femtonde Sången. Troerna, bortdrifna från skeppen, angripa ånyo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sedan han skådat sig om, och troerna veko tillbaka
undan hans kast, dock slungade ej han sitt vapen förgäfves,
ty Hiketaons son Melanippos, trotsige hjälten,
som skulle just gå till strids, fick lansen i bröstet vid vårtan;
tungt han i marken föll, och i fallet skramlade vapnen.
Frajn Antilochos sprang, såsom hunden den sårade hjortkali
rusar på lifvet, som nyss, då från bädden han flyende uppsprang,
träffats af jägarens pil och döende segnar till jorden:
så, Melanippos, mot dig, för att taga din lysande rustning,
käcke Antilochos sprang; men han Hektors ögon ej undgick,
hvilken mot honom rusade strax genom drabbningens vimmel.
Ej höll Antilochos stånd, fast en hurtig krigare eljest,
utan han gaf sig på flykt, som ett vilddjur efter sitt odåd,
när det har dödat en hund eller också en vallande herde
och tar till flykten brådt, innan karlarne hinna att samlas:
så han flydde med hast, medan Hektor och troerna efter
sände af stingande spjuten en skur under skallande härskri;
dock han sig vände och stod, när de sinas leder han nådde.
Men likt glupande lejon på nytt mot de halkade skeppen
stormade troerna fram, och Zeus såg sin vilja fullbordas;
ständigt han hfvade kraften hos dem, men achaiernas söner
modet och segeräran betog och blott troerna stärkte.
Ty han besluten var att ära förunna åt Hektor,
Priamos’ väldige son, för att denne på buktiga skeppen
måtte nu kasta förhärjande eld och fullborda den grymma
bönen, som Thetis bedt; och alltså den vise Kronion
väntade endast att skenet få se af ett brinnande fartyg:
då var hans mening att strax trojanernas skaror från skeppen
drifva tillbaka igen och danaerna seger beskära.
Sålunda sinnad, han hetsade fram mot de halkade skeppen
Hektor, Priamos’ son, som ock själfmant glödde af ifver.
Rasande trängde han fram som Ares, då lansen han svingar,
eller som elden far fram i den snåriga skogen bland bergen.
Fradgan om läpparna stod, och inunder de buskiga brynen
lågade ögonen hemskt, och omkring hans tinningar hjälmen
hotfullt nickade blank vid den stormandes häftiga fotsteg.
Zeus honom värnade själf från höjden af blånande etern
och ibland skaror af män förunnade lysande ära
ensamt åt honom, ty kort var den tid, som han hade att lefva,
sedan Athene hans skickelsedag fortskyndade redan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
