Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femtonde Sången. Troerna, bortdrifna från skeppen, angripa ånyo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då lian sin död skulle få af Pelidens väldiga händer.
Nu han försökte att spiänga med makt achaiernas leder,
där han de tätaste skarorna såg och de yppersta vapnen,
men han det mäktade ej, hur häftigt han också försökte.
Stående tätt som en mur, de höllo sig fäste som klippan,
hvilken står reslig och, brant på stranden af skummiga hafvet,
trotsande både hvar stöt af de tjutande vindarnas anlopp
och hvar svällande våg, som högt uppsprutar mot henne:
sådan danaernas här utan vacklan troerna bidde.
Men som af eld omstrålad, på nytt han mot lederna framsprang,
brytande in, såsom vågen slår in öfver seglande skeppet
utan att väja, svälld af en storm, som ur skyarna föddes;
däcket då alldeles höljes af skum, och den rysliga blåsten
smattrar i seglets duk, och i hjärtat de darrande sjömän
bäfva, ty endast med knappaste nöd undkomma de döden:
sålunda bäfvade starkt i achaiernas bröst deras hjärta.
Och han for på dem igen som ett glupande lejon på korna,
livilka i tusental på den sänka och rymliga ängen
betande gå, och en herde är med, som har ännu ej lärt sig,
hur man behornade fänadens lif skall försvara mot vilddjur;
ständigt han vallande går bland de främsta och eftersta korna,
men uti midten far lejonet in och där äter en oxe,
under det alla de öfriga fly: så flydde med bäfvan
alla danaerna plötsligt för Zeus och för strålande Hektor;
En han dödade dock, Perifetes, en man från Mykene,
hvilken till Kopreus var son, den där fordom åt konung
Eurystheus
plägade vandra med bud till Herakles, väldige hjälten.
Sonen dock öfverträffade långt sin svagare fader
uti hvar manlig dygd, i krigsmannamod och i snabblopp,
och kunde mäta sig ock med de främste Mykener i klokhet;
nu fick Priamos’ son af honom sin ära förökad.
Ty då han vände sig om, kom hälen att stöta mot skölden,
hvilken han bar till sitt värn, och som ända till fötterna nådde;
hämmad i steget, på ryggen han föll, och hjälmen af koppar
omkring hans tinningar skramlade doft, då han föll öfveranda.
Hektor det varsnade strax och stod med ett språng vid hans sida,
rände sin lans i hans bröst och honom i vännernas åsyn
dräpte; de intet förmådde till hjälp, fastän sorgsna för vännen,
därför att själfva de bäfvade svårt för gudomlige Hektor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
