Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femtonde Sången. Troerna, bortdrifna från skeppen, angripa ånyo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hedan de sågo framför sig och kring sig de yttersta skeppen,
som hade landsatts först, och troerna strömmade efter.
Då bakom skeppens yttersta rad, allenast af nödtvång,
veko argivernas män, men stannade där invid tälten,
slutande leden tätt, och spridde sig icke i lägret,
hållna tillbaka af fraktan och skam, under rop till hvarandra.
Främst Gereniske Nestor likväl, achaiernas fader,
allesammans i hären besvor vid föräldrarnas minne:
»Vänner, o våren nu män och låten i sinnet få insteg
blygsel för främmande folk, och dragé enhvar sig till minnes
hustru och barn och sin egendom all och föräldrarna kära,
antingen ännu de äro vid lif eller döda de äro.
Eder vid dessa jag ber ocb besvär, som äro i fjärran,
att I stån faste som män och vänden er icke på flyktens
Sade och lifvade hjärta och mod på hvarenda ibland dem.
Från deras ögon Athene fördref det skymmande dunklet
så att omkring dem blef klaraste ljus på sidorna bägge,
både åt skeppen till och åt platsen för rasande striden.
Hektor de tydligt varsnade nu och kamraterna alla,
både de trötte, som stodo bakom och fäktade icke,
och de som kämpande stodo ännu vid de toftade skeppen.
Icke det likade dock den hjältemodige Ajas
längre att stå på den plats, där de andra achaierna stodo,
utan med väldiga steg gick han fram öfver däcken af skeppen,
medan han svängde en stång af det slag, som brukas i sjöslag,
två och tjugu alnar i längd och beslagen med järnband.
Som när en man, som en mästare är i att rida på hästar,
fyra af hingstarna väljer sig ut och dem kopplar tillsamman
och under eggande rapp ifrån slätten spränger mot staden
fram uppå allfarväg, och män och kvinnor med häpnad
skåda hans vådliga ridt, men han säkert och utan att fela
springer beständigt från häst och till häst under flygande farten:
sålunda skred där med väldiga steg på de toftade skepp an
Ajas från däck ock till däck, och hans rost ljöd ända till himlen,
då han med skallande rop danaerna manade ständigt
skeppen och tälten att värna med kraft. Men Hektor ej heller
dröjde bland skarorna kvar af de välbepansrade troer,
utan som glänsande örnen slår ned på en skara af fåglar,
medan vid rinnande floden de gå för att söka sig föda,
flyttande tranor och gäss eller ock långhalsade svanor:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
