Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjuttonde Sången. Menelaos' hjältebragder. Kampen om Patroklos' lik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Är det ej nog, att han rustningen fick och sig bröstar så inbilsk ?
Nej, jag hos eder skail gjuta in kraft uti hjärtan och lemmar,
för att I måtten Automedon hem till de halkade skeppen
frälsa ur drabbningens gny; ty jag troerna än vill förläna
styrka att döda alltjämt, tills de ända till toftade skeppen
komma och solen går ned och den heliga natten är inne.»
Sade och blåste hos hästarne in den yppersta styrka.
Bägge de skakade strax ur manarna stoftet på jorden,
sprängde med vagnen så ilande hän bland achaier och troer,
medan Automedon manligen stred, fastän sorgsen för vännen,
genom att flyga inpå med sitt spann, som en gam emot gässen.
Lätt vek han nämligen ömsom tillbaks undan troernas kampgny,
lätt for han ömsom förföljande fram i det tätaste vimlet,
men några kämpar han lade ej ned i sin stormande framfart;
ensam på vagnen han stod, och han därför ej kunde på en gång
föra med styrka sin lans och de eldiga hästarna styra.
Sent omsider hans vän Alkimedon, son af Laerkes,
hvilken till Haimon var son, fick öga på honom i vimlet,
skyndade efter hans vagn och så till Automedon ropte:
»Stanna, Automedon! Hvad för en gud har väl sådant ett oråd
gifvit dig in i din själ och beröfvat dig sunda förståndet,
att du mot troerna kämpar så där uti främsta tumultet
ensam? Din vapenbroder är död, och Hektor nu uppblåst
bär öfver skuldrorna själf Aiakidens strålande rustning.»
Honom Diores’ son Automedon svarte och sade:
»Hvem af achaier förstår såsom du, Alkimedon, konsten
att de odödliga hästarnas kraft både tygla och egga,
utom Patroklos allén, som i råd var de eviges like,
medan han lefde; dock nu honom skickeisen hunnit och döden.
Därför tag piskan du i din hand och de glänsande tömmar,
så skall jag själf ifrån vagnen gå ner och mot fienden kämpa.»
Sagdt, och Alkimedon genast sprang upp på den ilande vagnen
och utan töfvan tog piskan i hand och de glänsande tömmar,
men Dioriden sprang ner. Det märkte den strålande Hektor
och till Aeneas då talade strax, som stod vid hans sida:
»Ädle Aeneas, du drott öfver kopparpansrade troer!
Borta i" stridens tumult ser jag Aikosättlingens hästar
komma till synes igen, men af dåliga körare styrda.
Dem vill jag hoppas vi taga som rof, om du själf är i hjärtat
sinnad som jag, ty storma vi fram med förenade krafter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
