Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjuttonde Sången. Menelaos' hjältebragder. Kampen om Patroklos' lik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lära de knappast ha mod att oss bida och kampen bestånda.»
Sagdt, och hans maning blef lydd af den modige son af
Anchises.
Bägge de stormade fram, af tjurhudssköldarna höljda,
håxda och torkade väl och beslagna med tjockaste koppar.
Chromios följde dem åt och den gudalike Aretos,
bägge med vissaste hopp i sin själ att de körande döda
och få som byte med sig höghalsade hästarna drifva —
dårar i sanning, ty ej utan blod från Automedons möte
skulle de vända igen. Sedan denne till Zeus hade bedit,
kände han fyllas med styrka och mod sitt fördystrade sinne;
genast han talade så till Alkimedon, trogne kamraten:
»Minns, att ej långt ifrån mig, Alkimedon, hästarna hålla,
utan så nära bakom, att jag känner dem flåsa i ryggen.
Aldrig lär Hektor sig hejda minsann, förrn han lyckats bestiga
hjälten Achilles’ vagn med dess fagermaniga hästar,
dödat oss bägge och drifvit på flykt de achajiska leden
eller ock själf han förlorat sitt lif bland de främste i striden.»
Sagdt, och till hjälp Menelaos han strax och Aj anter na ropte:
»Hören, Ajanter, I konungar två, och du Menelaos!
Lemnen åt tappraste männen hos er att Patroklos försvara,
stående rundt om hans lik, och hållande fienden borta;
själfva nu värjen förgörelsens dag från oss lefvande tvänne!
Ty här storma nu fram i den tåreförvållande striden
ypperste männen i troernas här, Aeneas och Hektor.
Dock allt detta ju hvilar förvisst i gudarnes sköte;
bruka jag ämnar min lans, för det öfriga råde Kroniort.»
Sagdt, och han svängde och slungade af långskuggande lansen
rakt mot Aretos och träffade ock i den rundade skölden;
skölden för stöten ej höll, utan kopparen rände igenom,
flängde hans gördel itu och fastnade nederst i buken.
Som när en ungdomsblomstrande man med den slipade yxan
hugger i nacken bak hornen en tjur, uppammad på fältet,
så att hvar sena han skär, och ett språng gör tjuren och stupar:
så med ett språng uppå ryggen han föll, då det slungade spjutet
skärande genomfor hans inre och lyktade lifvet.
Hektor då slungade fort mot Automedon blänkande lansen;
denne dock var på sin vakt och för kopparlansen vek undan
genom att böja sig fram, och den långa lansen i jorden
fastnade bakom hans rygg, och dess yttersta ända med doppskon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
