Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nittonde Sången. Achilles försonad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
krypa, som kopparen skar på den tappre Menoitiossonen,
yngla där maskar i mängd och styggt vanställa den döde —
ack, ty hans anda år flydd — och bringa hans kropp att
förmultna.»
Honom då svarte gudinnan, den silfverfotade Thetis:
»Icke må detta, mitt barn, dig göra bekymmer i sinnet!
Ty från den döde jag själf skall de leda flugornas svärmar
söka fördrifva, som hafva för sed att de fallne förtära;
ja, om han också blir liggande kvar, tills året är ute,
blifver dock oförvandlad hans hud eller friskare endast.
Kalla nu samman till ting de behjärtade män af Achaia,
afsäg vreden, du bär till skarornas drott Agamemnon,
väpna dig oförtöfvadt till strid och kraften dig ikläd!»
Sagdt, och det oförvägnaste mod i hans hjärta hon ingöt,
men på Patroklos ambrosia strax och rodnande nektar
stänkte i näsan hon in för att oskadd kroppen bevara.
Men utmed hafvets strand framvandrade hjälten Achilles,
höjande väldiga rop, och achaierna bragte på fötter.
Äfven de kämpar, som jämt kvarstannade eljest bland skeppen,
alla de styrmän, hvilka till rors under seglingen stodo,
alla de skaffare ock, som vid skeppen fördelade kosten,
dessa nu vandrade också till tings, sedan hjälten Achilles
hade sig visat igen, som från striderna hvilat så länge.
Linkande gingo åstad två frejdade svenner åt Ares,
Tydeus’ oförfärade son och den ädle Ulysses,
stödda på lansarnas skaft, ty de plågades ännu af såren;
främst uti kretsen de satte sig ner, då de lände till tinget.
Sist af alla kom dit härskarornas drott Agamemnon,
pinad af såret, som honom helt nyss i den häftiga striden
Koon, Antenors son, hade gifvit med uddiga lansen.
Men sedan alla achaiernas män församlade voro,
stod i församlingen upp den snabbe Achilles och talte:
»Gaf det väl ringaste vinst, o Atrid, för någon utaf oss,
vare sig dig eller mig, att vi båda i sinnets förbittring
vredgades så i ett ödande kif för en flicka allenast?
Ack om hon dödats af Artemis’ pil uppå skeppen den dagen,
då jag Lyrnessos förstört och mig korade henne till byte!
Ej skulle sådan en mängd af achaier då bitit i gräset,
dräpta af fiendehand, medan jag var utom mig af vrede.
Vinsten var Hektors och troernas blott; men achajiska folket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
