Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nittonde Sången. Achilles försonad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tänker jag länge skall minnas vårt kif och de kifvande båda.
Men må det skedda nu vara förbi, hur det också oss kränkte,
hjärtat betvinga vi må i vår barm, fast det kostar oss möda.
Själf jag lägger min vrede nu af, ty det icke mig höfves
att oblidkeligt vredgas alltjämt. Välan då, så skynda,
kalla på stunden till strids de lockige män af Achaia,
att jag må åter, som’ förr, gå mot troerna fram och försöka,
om de ha vidare lust att öfvernatta vid skeppen.
Mången jag tänker dock förr skall bli iglad att få sitta och hvila,
därest han lyckas ur striden att fly för min väldiga glafven.»
Sade, och glädjen blef stor hos de benskenklädda achaier
öfver att vreden han sade sig af, den bålde Peliden.
Tog då till orda bland dem härskarornas drott Agamemnon,
stannande kvar på sin plats och trädande icke i midten:
»Vänner, danaiske män, I Ares’ behjärtade svenner!
Talaren vinne på tinget gehör, och att falla i talet
skickar sig ej, ty den vanaste själf blir af sådant förbryllad.
Hvem kan väl höra hans ord, när församlingen stojar oclh
larmar ?
Hvem kan väl tala? Den starkaste röst måste komma till korta.
Nu till Peliden jag vända mig vill, men I andra argiver,
gifven nu akt på de ord, som jag talar, och märken dem noga.
Ofta achaierna re’n mig förebrådde för detta
och mig försmädade till; och min är skulden dock icke,
nej, utan Ödet och Zeus och den nattomhöljda Erinnys,
dessa det var, som på tinget hos mig en så rasande vrede
väckte den dag, då förmäten jag tog från Achilles hans stridslön.
Dock, hvad skulle jag göra? För allt ju gudarne råda.
Dotter af himmelske Zeus är Skulden, som alla bedårar,
denna fördärfliga makt. Hennes fötter de mjukaste äro,
ty ej på marken hon går, utan vandrar på människors hufvud,
dårande jordens barn, och alltid så snärjer hon någon.
Till och med Zeus hon ju dårat en gång, den man säger i välde
högt öfver gudar och människor stå; ja, till och med honom
Hera med listiga ränker bedrog, fastän endast en kvinna.
Det var den dagen Alkmene sin son skulle föda till världen,
Herakles gudastark, i det muromkransade Thebe.
Zeus med stolthet då talade så till gudarne alla:
»Lyssnen, I samtliga gudar, till mig, och I alla gudinnor,
att jag må säga er det, som hjärtat mig bjuder att tala.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
