Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjuguandra Sången. Hektors död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
spränger till seger åstad i sträckände lopp öfver slätten:
lika så flinkt sina fötter och knän han rörde, Peliden.
Åldrige Priarnos först honom såg, hur han hän öfver slätten
ilade strålande fram, lik stjärnan, som tidigt om hösten
rinner på himmelen upp, och hvars ljus i det nattliga dunklet
tindrar med klarare sken än någon af stjärnorna rundtorn,
och som Orions hund år af dödliga människor kallad;
klaraste stjärnan hon är, men ett olycksbådande tecken,
därför att feberglöd åt de dödlige arma hon bringar:
sådan var kopparens glans kring bröstet på springande hjälten.
Gubben i jämmer bröt ut och med högt upplyftade händer
hufvudet sargande slog och ropte med ljudelig klagan
bedjande ner till sin son; men denne alltjämt framför porten
stående blef i sin brinnande lust att få möta Achules.
Klagande tiggde och bad med armarna sträckta den gamle:
»Hektor, mitt älskade barn, gå ej ensam och skild från de
andra
den där mannen emot, att du ej måtte finna din bane
under Pelidens hand, ty starkare är han ju mycket,
denne förfärlige. Vore han blott för de evige gudar
så pass kär som för mig! Då skulle af hundar och gamar
snarligen ätas hans lik, och mitt hjärta då finge en lisa.
Han, som förlustig mig gjort på så många och frejdade söner,
hvilka han dräpt eller sålt till fjärran liggande öar!
Likaså saknar jag nu, sedan troerna samlats i staden,
två mina söner igen, Polydoros och käcke Lykaon,
hvilka Laothoe födde åt mig, min konungsliga maka.
Äro de fångna och ännu vid lif, då skola vi sedan
lösa igen dem med koppar och guld, som ju fattas oss icke,
ty med sin dotter en myckenhet gaf den frejdade Altes.
Aro de döda alltren och till Hades’ boningar gångna,
sorg det blifver för oss, som dem födde, for mig och för
modren,
men för det öfriga folket skall sorgen kortare blifva,
bara ej du jämväl förlorar ditt lif mot Achules.
Kom då hitin bakom muren, mitt barn, för att frälsa du måtte
troer och troiskor alla och ej åt Peliden förskaffa
lysande ära och själf gå förlustig det ljufliga lifvet.
Visa förbarmande också mot mig, som plågad och osäll
än är vid lif, men snart skall förgöras på ålderdomströskeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
