Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
ytterdörren. Jag såg en främling stå der ute, och trots min fars
förbud skyndade jag ned för att öppna. Ni stod på trappan, er läckte
jag den begärda läskedrycken, följde er sedan in i trädgården, der r
vi i jasminbersån så länge, länge sutto hos hvarandra, och ... och ...
— Och der kärlekens engel uppfyllde våra hjärtan med
himmelskt ljufva känslor, föll den unge mannen henne i talet.
En flammande rodnad betäckte den unga flickans obeskrifligt
älskliga ansigte.
— O, hur skön, hur ädel måste icke den kärlek vara, som så
kan lyckliggöra menniskohjärtatl hviskade hon och smög sig, rysande
af sällhet, innerligare intill hans bröst.
— Kärleken har Gud sändt oss, min dyraste Eida, på det att
vi genom den skola blifva lyckliga.
Den unga flickan tycktes vakna upp ur en ljuf dröm.
— Jag bli lycklig? O, aldrig — aldrig!
\— Jag förstår er inte, älskade . . .
Emedan ni ännu ej vet allt, föll hon honom hastigt i talet. Min far,
som lyssnat till en del af vårt samtal i bersån, har med kärleksfullt
allvar straffat mig för min olydnad och underrättat mig om, att jag
inom åtta dagar fijr alltid måste lemna mitt föräldrahem.
— Huru? Har er far verkligen sagt det? utbrast den unge
mannen med alla tecken till liflig sinnesrörelse. Jag skall genast
gå till honom, skall säga honom, att jag har er kär öfver allt annat,
och af honom begära er hand.
— Det vore fåfäng möda. Jag måste bort härifrån, måste till
slägtingar, som jag knappast känner.
Den ståtlige unge mannen, hvars namn var baron Ragnar
Lilie-swärd, sprang upp, i det han utbrast:
— Och hvad ska’ ni der?
— Fråga mig inte derom! ljöd hennes sorgsna svar.
Baronen såg förskräckt upp.
— Eida, jag ser på er, att man vill tvinga er att gå ett sorgligt
öde till mötes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
